Under ett dramatiskt midsommardygn hann Jevgenij Prigozjin och hans legoknektar i Wagnergruppen både dra sig ur Rysslands olagliga krig i Ukraina, inta ett par ryska städer, tåga mot Moskva med målet att byta ut Putin som president – och sedan lägga ned upproret och flytta till Belarus. Den ryska statsmakten, å andra sidan, hann med att brännmärka Prigozjin och hans soldater som förrädare, slå en järnring runt Moskva, kalla in elittrupper från Tjetjenien – och sedan lägga ned alla föräderianklagelser.
Historiker lär ha en del att göra när de ska analysera helgens rekordkorta uppror i Ryssland, men frågan är om de inte kommer att landa i slutsatsen att detta var det första stora steget mot att Putin till sist förlorar sin makt över Ryssland? Wagnergruppens uppror togs i Rostov-na-Donu emot med glädje att döma av de bilder och filmer som sprids. Det faktum att man kunde ta över ryska militära anläggningar utan blodsutgjutelse tyder också på stöd från rysk militär personal.
Efter att Jevgenij Prigozjin och hans legosoldater förhandlat och kommit överens med Belarus diktator Aleksandr Lukasjenko lades alla militära och juridiska åtgärder från de båda sidorna ned. Men frågan är hur länge freden mellan Wagner och Putins regim kommer att hålla.
Wagnerchefen har i månader kommit med allt hårdare anklagelser mot den ryska försvarsmakten, och Kreml har i sin tur svarat med allt hårdare ordalag om den armé som Putin länge såg som ett ess i skjortärmen.
Att Prigozjin, som tidigare stod Putin mycket nära, nu vände sina vapen mot presidenten och öppet utmanade om makten, lär inte gå obestraffat. Oavsett vad avtalet med Lukasjenko säger. Vi har ju genom åren sett vad Ryssland varit redo att göra mot ”förrädare” tidigare, med giftmord i andra länder mot avhoppade spioner och andra. Prigozjin kan nog inte känna sig säker.
Inte heller Putin kan känna sig säker. Hans makt har aldrig varit så utsatt som den är just nu. Kriget i Ukraina, det som skulle vinnas på några veckor, kostar pengar och människoliv varje minut och de ryska förlusterna blir allt mer kännbara.
Den olagliga invasionen är Putins största misslyckade och värsta felbedömning hittills. Det faktum att hans tidigare allierade vände sina vapen mot Putin kan förstås ses som en del i den maktkamp som ständigt tycks pågå i Ryssland. Men om Putin var lika stark som tidigare hade det inte hänt. Att Wagnergruppen tågade mot Moskva är ett bevis så gott som något på att Putins maktställning är försvagad.
Vad midsommarupproret kommer att få för konsekvenser är allt för tidigt att säga. Kanske kommer Putin, så som diktatorer ofta gör när de blivit utmanade, att öka intensiteten i terrorbombningarna av Ukraina i ett försök att framstå som stark. Kanske ser han, avtal till trots, till att straffa Prigozjin och Wagnersoldaterna.
Dessvärre är risken stor att en skadeskjuten rysk president tar till än mer drastiska åtgärder för att stärka bilden av sig själv som en ledare med kontroll över sitt rike. Å andra sidan brukar den typen av insatser snarare öka det interna motståndet, och därmed påskynda diktatorns fall.
Oavsett hur Putin reagerar är hans position svagare än någonsin och slutet för hans tid vid makten närmar sig.
Jonas Bladh
tel: 266 38
