Det finns ett före och ett efter pandemin – även när det kommer till konsumtion av viltkött. Enligt Tidningen Näringslivet är trenden tydlig och efterfrågan på viltkött har ökat markant efter pandemin. Det är ett tydligt trendbrott och konsumentens efterfråga på hållbart kött är den faktor som är drivande i utvecklingen.
Att efterfrågan på viltkött ökar är inte någon överraskning. Viltkött är ett bra kött med låg fetthalt och höga halter av mineraler. Samtidigt svarar köttet mot många av de krav som konsumenten i dag ställer. Krav på hela kedjan när det kommer till hållbarhet – allt från vad djuret ätit till hur det levt.
Även om efterfrågan på viltkött ökar ersätter det aldrig vanlig köttkonsumtion. Det finns inte tillräckliga mängder och framför allt kan människan inte reglera tillgången på viltkött på samma sätt som övrig köttproduktion.
Däremot kan köttet vara ett hållbart komplement som är nyttigt och ger positiva effekter på stora delar av hela samhället.
Olika företrädare för de åländska jaktvårdsföreningarna ställer sig positiva till det förslag till lagändring som behandlas av lagtinget och som i slutändan ska göra det möjligt att sälja hela djurkroppar med päls till godkända slakterianläggningar, som Ålandstidningen rapporterade om i onsdags. Byråkratin kring försäljningen minskar på sikt och samtidigt kan fler än jägare få tillgång till främst åländskt rådjurskött.
Ett kött som många jägare har ätit sig leda på, men kött som det fortfarande finns många ålänningar som skulle vara villiga att betala för.
För även åländskt rådjurskött är, precis som Lucas Wideman från Lumparlands jaktvårdsförening konstaterade i onsdagens Ålandstidning, ett kött som är rent, friskt och etiskt. Det tilltalar många och ligger helt rätt i tiden.
Viltköttet kan även vara en hållbar tillgång i de kommunala köken. Det blir i alla fall tydligt när vi ser på utvecklingen runt om oss. I bland annat Mälardalen och Östergötland har flera initiativ tagits för att få viltkött på kommunernas tallrikar i skola och äldreomsorg.
Samarbeten mellan lantbruksorganisationer, jaktlag och kommunerna etableras genom gemensamma jakthelger med syftet att minska skador av vilt i lant- och skogsbruk och samtidigt stimulera viltköttets väg till tallriken. Ett vinnande koncept för alla inblandade och ett samarbete som visat sig lyckat på flera håll.
Givetvis kräver liknande samarbeten stor flexibilitet och det finns fortfarande krokar på byråkratins vägar för att nå framgång. Däremot går det inte att förbise att det i de åländska skogarna finns resurser som vi i dag inte tar fullt ut tillvara. Inte minst när det kommer till tillgången på rådjur.
Däremot är de flesta företrädare för jaktvårdsföreningarna, som uttalar sig i onsdagens tidning, överens om att det behövs en central slaktanläggning som tar hand om det administrativa och säljer köttet. Det är lätt att förstå då jakten för många är en hobby och få är intresserade av all byråkrati som en försäljning medför. Det är nämligen för lite pengar involverat för att det ska vara värt mödan.
Om vi får se en central slaktanläggning för viltkött återstår att se, men ett frö är sått och trenden talar för mer viltkött i butik och på restaurang. Oavsett vad nästa steg blir är den nya lagstiftningen ett litet steg i rätt riktning mot mer viltkött på våra tallrikar.
Daniel Dahlén
