Att besöka regeringsförhandlingarna i Ständerhuset i Helsingfors beskrev lantrådet Veronica Thörnroos på sin Facebooksida som ”en av mina tyngsta och svåraste dagar som lantråd då ansvaret i dag tyngde lite extra”. Det är lätt att förstå tyngden lantrådet kändes på sina axlar. De senaste två mandatperioderna har sett möjliga lösningar för en ny självstyrelselag komma och gå. Vi har sett hur ministerier och ministrar av okunskap eller neglekt struntat i självstyrelsens speciella status, läge och utsatthet. Vi har sett hur grundlagen och beredskapslagarna urholkat självstyrelsen.
Med allt detta i bakhuvudet är det lätt att förstå att Veronica Thörnroos insåg att mycket stod på spel när hon satte sig ned med de fyra partiledarna som förhandlar om ett regeringsprogram för de kommande fyra åren.
Inte minst eftersom bland de fyra partiledarna satt Riikka Purra, partiledare för Sannfinländarna. Ett parti vars riksdagsledamöter inte sällan riktat giftpilar mot Åland och självstyrelsen för att vinna populistiska poänger bland de egna kärnväljarna.
Ett misslyckat besök hos partiledarkvintetten skulle mycket väl kunna leda till en fyra år lång ökenvandring för självstyrelsen och åtta års ytterligare väntan på en uppdatering av självstyrelselagen.
Av allt att döma lyckades lantrådet att hantera det svåra utgångsläge hon tilldelats. Mötet beskrevs som lyckats, partiledarna hade lyssnat intresserat.
Allt sådant brukar man säga. Men det fanns mera, sådant som inte normalt brukar uttalas.
Alla talade svenska, det är ett tecken så gott som något. Men framför allt är det vad den blivande statsministern uttryckte till Yle efter mötet som inger hopp om en fruktbar relation mellan självstyrelsen och den kommande regeringen i Helsingfors.
”Om – och när – vi får till stånd en regering, så är jag beredd att som statsminister ta ansvar för Ålandsfrågorna, tillsammans med den utnämnda Ålandsministern”, sade Orpo till Svenska Yle. Därefter fortsatte han att konstatera att Ålandsfrågorna måste vara del av alla frågor som förhandlas och att även de frågor som Veronica Thörnroos lyfte fram måste beaktas.
Petteri Orpo är en uttalad Ålandsvän och förlade så sent som i somras Samlingspartiets sommarmöte på Åland. Han var också, som finansminister, en viktig kugge i arbetet med att få det nya ekonomiska systemet för självstyrelsens finansiering på plats under den förra mandatperioden.
Det är alltså kanske inte den största av överraskningar att han är positivt inställd till landskapet. Men man måste också sätta detta i sammanhanget att han för närvarande för mycket svåra förhandlingar med partier som i flera grundläggande frågor har vitt skilda uppfattningar från antingen varandra eller Samlingspartiet.
Att regeringssonderaren i det läget så tydligt tar ställning för och framhåller Ålandsfrågorna måste ses som en stor framgång för Veronica Thörnroos.
Ännu är inget fäst på pränt. Än återstår många långa förhandlingsdagar innan fyrklövern av partier blir ett och bildar regering. Redan finns kritik inom såväl Sannfinländarna som Svenska folkpartiet mot regeringsplanerna. Detta kan vara kritik på ”riktigt”, men det kan också vara ett sätt att förhandla genom att visa att man måste vinna stora fördelar för att blidka de egna.
Risken finns att vissa frågor då får ge vika, att de blir spelkort för att man vill vinna något annat. Där får vi verkligen hoppas att Petteri Orpo inte använder Åland och självstyrelsen som ett kort han kan saka för att slippa ge eftergifter på andra områden, så som EU, ekonomin eller klimatmålen.
Lantrådet Veronica Thörnroos, riksdagsledamoten Mats Löfström och landskapsregeringens representant i Helsingfors Johan Ehn gjorde ett bra jobb när de lade fram Ålands sak för den kommande regeringen.
Nu är det upp till Petteri Orpo att visa att han som statsminister står vid sitt ord och tar Åland och självstyrelsen i beaktande i alla frågor som påverkar landskapet på det sätt han själv sade på sin presskonferens.
Om så blir fallet kan de kommande fyra åren bära frukt för Åland.
Jonas Bladh
tel: 266 38
