Med berått mod drev Centern linjen att skärgårdsmeddelandet skulle behandlas i lagtingsutskott trots att man visste att det inte gick att vinna omröstningen. Det är andra gången på ett halvår partiet valt att utsätta sig för förnedringen att bli nedröstat av sina regeringskollegor.
Tanken är, förstås, att man i höst ska kunna säga till väljarna att man försökte sitt bästa. Men det är en lika riskabel som dumdristig taktik.
I fråga om skärgårdsmeddelandet är det ju dessutom pinsamt uppenbart att det regeringsbildande partiet enbart var ute efter att gömma undan debatten om den havererade skärgårdstrafikpolitiken till efter valet. Man har inte lyckats ena ens den egna regeringsbasen kring tunneln till Föglö, man har inte lyckats ena den egna regeringsbasen kring en plan för skärgårdstrafiken och man har inte lyckats presentera ett vettigt skärgårdsmeddelande så som efterfrågats av parlamentet i över ett års tid.
Klart man vill gömma undan frågan, det är ju ett direkt bevis för den sittande regerings oförmåga att regera.
Nu står vi då här igen. Landskapsregeringen (LR) har fallit i bitar på nytt, men de tre partier som återstår försöker på nytt lappa ihop regeringsbygget och putsa upp en allt solkigare fasad för att ta ”samarbetet” i mål. Och det är förstås rimligt att de gör det med så kort tid kvar till val. Men samtidigt måste man konstatera att det egentligen är orimligt att landskapsregeringen fortfarande alls sitter kvar.
Det hade varit rimligt att LR åtminstone ombildats minst en gång under mandatperioden med tanke på att två partier lämnat regeringsblocket, och att regeringen dessutom lidit svåra förluster i lagtinget det senaste året.
Mot den bakgrunden var det intressant att höra vad oppositionen i form av Liberalerna, Socialdemokraterna, Hållbart initiativ och Ålands framtid ville säga på sin presskonferens i fredags. Budskapet var att man väljer att inte väcka misstroende mot regeringen, utan i stället uppmana lantrådet att förhandla med oppositionen för att få igenom de större lagpaket som ännu inte skickats till lagtinget.
HI:s Alfons Röblom gick längre och uppmanade lantrådet Veronica Thörnroos (C) att kicka ut MSÅ och Ob ur regeringen för att ombilda den till en C-regering för resten av mandatperioden.
Paradoxalt nog kan detta vara det bästa tips alla tre regeringspartierna kan få. De är sargade efter en misslyckad tid vid makten där mycket få av de stora samhällsutmaningarna fått någon lösning, och de ständiga interna bråket har slitit på förtroendet partierna emellan.
I det läget kanske en skilsmässa vore räddningen för alla.
Centern, som lantrådsparti och klart dominerande i koalitionen, skulle visa att man faktiskt ville få igenom viktig lagstiftning. Kvar på listan finns viktiga lagar som vattenlagen, kriskommunlagen och avfallslagen. Åtminstone de två förstnämnda kommer sittande LR inte att lyckas komma överens om (i fråga om kommunlagen måste också C internt hitta en överenskommelse).
För moderaterna och obundna skulle en skilsmässa visa att man kan stå på egna ben. Moderaterna har vunnit väldigt lite i samarbetet och har allt att vinna på att visa någon form av politisk vilja i mandatperiodens slutskede.
Obunden samling har varit det mest motsträviga partiet i regeringskoalitionen och har ställt ultimatum vid ett par tillfällen. Men när det kommit till kritan har man vikt ned sig och stannat i regeringen trots, exempelvis, att de andra partierna kört över Ob:s enda minister på hans eget område.
En regeringssplittring skulle hjälpa regeringspartierna – och kanske också ålänningarna. Ett Centerparti som fritt kunde förhandla med oppositionen möjliggör att behövliga lagar kan antas.
I dagens Ålandstidningen svarar lantrådet Veronica Thörnroos avfärdande kring oppositionens kritik och säger mellan raderna att det inte blir varken någon vattenlag eller kriskommunlag. Hon kritiserar i stället oppositionen och menar att fredagens presskonferens var en del av valrörelsen. ”Det hade aldrig hänt om vi inte hade ett val om fem månader”, säger Thörnroos, vilket får anses vara en rimlig analys.
En annan analys är att en regering som visat större vilja och handlingskraft inte hade ställts inför hotet om misstroende.
Grundproblemet den här mandatperioden är dock att Veronica Thörnroos bildade en regering som valde att sätta sig vid makten trots meningsskiljaktigheter redan från start, och som om 160 dagar går i mål med ett mycket magert facit att uppvisa för väljarna
Jonas Bladh
tel: 266 38
