Nämn kommunsammanslagning så får du i gång hela den åländska politikerkåren. Trots att det nu gått några år sedan den intensiva och mångåriga debatten om kommunsammanslagningar ligger frågan där latent.
Inte minst blev detta tydligt när sommarens gästledare av Ålands Näringslivs vd Susanne Olofsson tog upp frågan. Pennorna gick heta och åsikterna var många, men kanske kan en återaktualisering av frågan leda till att vi får en debatt i den kommande valrörelsen om den service som kommunerna ska leverera. I stället för att som tidigare fastna i ändlösa debatter om antalet kommuner.
För de flesta ålänningar är kommunernas service det som påverkar vardagen allra mest. Det är här vårt byggnadslov beviljas, det är här vi får skola och barnomsorg och det är kommunerna som finns där när vi blir gamla och behöver hjälp. Kommunerna är på många sätt själva kärnan i vår välfärdsapparat. Att kommunerna mår bra och ger effektiv kommunalservice är således väldigt avgörande för många av oss.
I debatterna kring kommunernas varande eller icke varande har fokus många gånger satts på antalet kommuner. Så även den här gången. Direkt när debatten startade var antalet kommuner i fokus och skyttegravar grävdes mellan olika aktörer.
Visst har den kommunala identiteten en stor roll att spela för många ålänningar och den bör tas i beaktande, men fokus borde ändå ligga på hur det offentliga ger bästa möjliga service på effektivaste sätt till invånarna. Här tar debatten fel riktning gång efter annan – oberoende om du är för eller emot en kommunsammanslagning.
Serviceproduktionens organisation, oavsett om det sker genom kommunsammanslagningar, värdkommuner eller kommunalförbund, torde vara sekundär och i stället borde respektive sidor visa på hur man löser saken bäst på olika sätt. Då kan även gemene ålänning ta till sig frågan.
Att något behöver göras är för de flesta rätt klart. Ökat lagmässigt tryck på kommunerna och högre krav på rättssäkerhet målar in dem i ett svårt ekonomiskt läge och den demografiska utvecklingen är minst sagt utmanande. Samtidigt uppfattas de små kommunerna av många kommuninvånare som mycket effektiva i sin användning av medel och gemenskapen för kommunens bästa är stark.
Dessutom talas det sällan om kommunernas roll ur ett självstyrelsepolitiskt perspektiv och hur de bidrar till skolning i demokrati samt förvaltning bland såväl förtroendevalda som tjänstemän. En kunskap som det sedan kan dras nytta av i en mängd andra organisationer på Åland.
Med tanke på den kommunala självbestämmanderätten är det intressant att debatten inte bidragit med fler morötter än piskor. Vi ser embryon till det hela, men än är skyttegravarna för djupa för att samförstånd ska kunna uppnås.
Kanske nyckeln till morgondagens produktion av kommunal service trots allt ligger just i att lagtinget mer skulle jobba med morötter som uppmuntrar till samarbete av olika slag. För det viktiga är att trygga en så bra kommunal service som möjligt till bästa möjliga pris – inte hur den organiseras.
Lyckas debatten och besluten ta en väg mot fler morötter för kommunerna så öppnar vi kanske upp för ett större samförstånd i frågan. För skyttegravarnas politik skapar enbart skiljelinjer mellan främst landsbygd och stad, men cementerar även befintlig modell – en modell som står inför stora, inte minst ekonomiska, utmaningar. Det är tyvärr den bistra verklighet som inte kan förbises.
Daniel Dahlén
