Ö-undantaget är inte i linje med hållbarhetsagendan konstaterade utvecklings- och hållbarhetetsrådets huvudsekreterare och ledande tjänsteman Micke Larsson i lördagens Ålandstidning. Samtidigt har rådets ordförande och tillika Ålands lantråd, Veronica Thörnroos (C), klargjort att hon och LR anser att ö-undantaget och utvecklings- och hållbarhetsagendan är förenliga.
Att det råder delade uppfattningar kring ö-undantaget är ingen nyhet i sig, men debattinlägget från rådets sekreterare väcker onekligen frågor.
Undantaget medför att sjöresor för inrikestrafik till öar med färre än 200.000 invånare kan undantas kravet på utsläppshandel. Ett undantag som Finland kommer ta i bruk och som ger sjöfarten respit i trafiken mellan Åland och Finland fram till 2030.
Detta öppnar upp möjligheter för rederierna att under en begränsad övergångstid lägga pengarna på teknikinvesteringar som underlättar övergången till en mer hållbar verksamhet i stället för på avgifter.
För precis som infrastrukturminister Christian Wikström (Ob) skrev i en insändare i gårdagens tidning ger ö-undantaget en kort och mycket nödvändig paus i maratonloppet med den hållbara omställningen i en bransch som är under stor press.
Syftet med utvecklings- och hållbarhetsrådet är att stå för drivkraften och vitaliteten i bärkraft-processen och man säger sig själva vilja agera hjärta och hjärna bakom hållbarhetsarbetet.
Det har samtidigt varit tydligt att rådets arbete inte alltid har adresserat omställningens ekonomiska effekter utan fokus har lagts på åtgärder och strategier. Detta trots att lagtinget framhållit vikten av att hållbarhetsarbetet måste innehålla en ekonomiskt dimension och arbetet måste vara ekonomiskt hållbart för Åland.
Förvisso är det något som kontinuerligt påtalats av ordförande Thörnroos och LR, men delar av rådets arbete, på olika fronter, går i en riktning där förslagens ekonomiska konsekvenser åsidosätts. Det är ö-undantaget är ett lysande exempel på. Blåslampan läggs gärna på det privata näringslivet samtidigt som det offentliga Åland fortsättningsvis har problem med utsläpp genom till exempel skärgårdstrafiken. Arbetets fokus är därmed till vissa delar skevt och förslagens samhällsekonomiska konsekvenser tas inte på tillräckligt allvar.
Hållbarhets- och utvecklingsrådet skulle vinna på om man i fortsättningen skulle ta den ekonomiska analysen av sitt arbete på större allvar. Att göra djupare analyser av vad till exempel ett icke införande av ö-undantaget skulle medföra i direkta pengar, i tappad konkurrenskraft, tappad skattekraft med mera.
Att tycka går bra, men det finns effekter av den politik som delar av rådet förespråkar som kan vara direkt skadliga för Åland. Effekterna kan till och med bli kontraproduktiva och medföra att en omställning inte kan genomföras. För om Åland ska lyckas ställa om krävs ett ekonomiskt välmående samhälle som grund. Annars blir det inte mycket till omställning.
Slutligen är det viktigt att poängtera att rådet bara är ett råd. För i debatten som pågår kan en bild ibland ges av att rådet står över lagtinget och att politiker ska rätta sig i ledet. Här är det av synnerligen stor vikt att poängtera att det är av det åländska folket valda lagtinget som bestämmer om Ålands långsiktiga utveckling – ingen annan.
Daniel Dahlén
