I ett allmänt ställningstagande från Österbottens och Västra Nylands handelskamrar riktas återigen kritik mot att Åland skulle undantas från EU:s system för utsläppshandel. Ett system där sjöfartens utsläpp gradvis skulle införlivas för att uppnå de gemensamt satta klimatmålen.
Utspelet är bara en i mängden av utspel kring utsläppshandeln, men det är ett klockrent exempel på när lobbyister väljer att lyfta det som inte är till gagn för en själv, men glömmer bort fördelar man själv besitter och vad som är viktigt för landet i stort. Men låt oss ta detta från början.
I slutet av förra året nådde EU en preliminär överenskommelse kring EU:s system för utsläppshandel. Det nya systemet innebär att även sjöfarten ska inkluderas, men att undantag kan beviljas.
På förslag från Spanien, Portugal, Italien och Grekland finns en möjlighet till undantag för resor från fastland till öar med max 200.000 invånare. Undantag kan beviljas fram till 2030.
Från åländskt håll har det från början varit mycket tydligt att Åland söker en väg där Åland ska omfattas av ett möjligt undantag. Åland är helt beroende av sjötransporter. Det går inte att bortse från och precis som infrastrukturminister Christian Wickström (Ob) tidigare lyft i debatten skulle systemet i detta läge medföra stora kostnader för rederierna, vilket i sin tur skulle påföras det åländska samhället i stort.
Dessutom skulle ett för snabbt införande av systemet medföra en stor risk att antalet turer till Åland skulle minska. Något som skulle göra det betydligt svårare att bo och verka på Åland. Kort och gott kan det som kortsiktigt förefaller vara klimatsmart i övrigt medföra stora negativa konsekvenser på det åländska samhället.
Även om det med dessa argument kan ses som en självklarhet att Åland ska ha ett undantag är det en problematisk frågeställning för det politiska Åland. Inte minst eftersom hållbarhetsfrågorna satts på första parkett och Åland vill visa sig från sin bästa sida i klimatarbetet.
Samtidigt finns det redan såväl politiska skiljelinjer i frågan vilket vi inte minst sett i Utvecklings- och hållbarhetsrådet, som ska verka för förverkligandet av utvecklings- och hållbarhetsagendans sju strategiska utvecklingsmål och de sjutton globala målen i Agenda 2030. Ett råd vars sekreterare Micke Larsson sagt att om den åländska klimatpolitiken ska hålla ihop är det en förutsättning att sjöfarten hanteras inom EU:s utsläppshandel. Samtidigt har rådets ordförande och tillika lantrådet Veronica Thörnroos (C) sagt att frågan även har en social och ekonomisk dimension som måste tas i beaktande. Ett korrekt konstaterande och något som sätter själva fingret på problemet med hela Ålands hållbarhetsagenda.
För det går bra att sätta upp mål, men genomförs arbetet enbart med ett klimatfokus kommer det medföra stora implikationer på det åländska samhället i stort – inte minst på den åländska skärgården med skärgårdstrafiken och dess näringsliv med fiskodlingarna i spetsen. Det leder till frågan om man politiskt verkligen är villig att ta det steget och hur ska de olika delarna i hållbarhetsarbetet jämkas samman så att det gynnar det åländska samhället i stort? Det är frågeställningar som det ofta duckas för.
Oavsett det politiska spelet på hemmaplan ter sig handelskamrarnas utspel malplacerat och ogenomtänkt. Näringslivet i Västra Nyland och Österbotten har på många sätt förutsättningar som det åländska landbaserade näringslivet bara kan drömma om. Dessutom talar vi om en relativt kort tidsperiod som skulle ge Åland och den redan mycket klimat- och miljömedvetna åländska sjöfarten, men även den finländska sjöfarten, bättre möjligheter att hitta mer långsiktiga lösningar – utan att det åländska samhället på något sätt skulle äventyras.
Slutligen är det väldigt enkelt. För precis som Finnlines vd Tom Pippingsköld tidigare sagt till Ålandstidningen är det bara rätt att trafiken till och från Åland ges ett undantag. För det finns redan EU-medlemsstater som har lika stor skärgård som Finland och Åland som fått och godkänt det här undantaget, så det är bara rättvist och logiskt att Åland också får det. Dessutom går närmare 90 procent av importen till och från Finland på köl så det ligger i hela Finlands intresse med ett undantag.
Daniel Dahlén
