Enligt det dokument som Vatikanen offentliggjorde i måndags ska välsignelsen ses som ett tecken på att ”Gud välkomnar alla”, men att prästerna måste göra en egen bedömning, från fall till fall. Det är med andra ord upp till varje enskild präst att själv avgöra vad ”välkomnar” och ”alla” betyder, att själv bestämma gränsen för Guds tolerans.
Välsignelsen får dock inte vara en del av den ordinarie gudstjänsten och ges vid kyrkliga bröllop eller vid borgerliga vigslar. Rent tekniskt betraktas välsignelsen som en bön eller vädjan direkt till gud.
Dokumentet är en ett välkommet steg i rätt riktning, men förändrar inte den katolska kyrkans grundinställning att äktenskapen är en institution exklusiv för man och kvinna och inte för samkönade par. Vatikanen fördömer fortfarande homosexuella handlingar och även om den sittande påven, Franciskus, har gjort flera markeringar för att öka toleransen för hbtq-personer sedan han tillträdde 2013, har han inte ändrat den moraliska doktrinen.
Vad påven säger i moralfrågor spelar roll. Katolicismen är den största grenen inom vår kristna kyrka. Enligt Vatikanens egna uppgifter är 1,36 miljarder människor katoliker, vilket är drygt 17 procent av jordens befolkning. Att påven godkänner möjligheten att välsigna samkönade par är goda nyheter. Inom en koloss som kyrkan sker all förändring i små steg.
Kyrkan har en viktig plats i vårt samhälle. Den erbjuder en grundläggande mening och trygghet i många människor liv. Den står för en historisk kulturell kontinuitet i en annars ständigt föränderlig värld.
Men den historiska metoden att bygga sin relevans och makt på fördomsfulla moralregler är sedan länge passé. Världen behöver mer kärlek och tolerans, och mindre fanatism och hat. Att reglera kärleksliv och sexualitet har alltid varit ett effektivt sätt att skaffa sig makt genom att skapa rädsla och skam. Se på hur islamistiska fanatiker förslavar hela folk, och i synnerhet dess kvinnor, med sexfixerade regeluppsättningar. Se på hur högerkristna fundamentalister i USA håller på att förvandla en del delstater till rena kopiorna av den religiösa diktaturen i Margaret Atwoods dystopi Gilead i ”Tjänarinnas berättelse” (Handmaid’s tale).
I Finland trädde den jämlika äktenskapslagen i kraft i mars 2017, vilket äntligen gjorde det möjligt för personer av samma kön att ingå äktenskap som är juridiskt giltiga. Allt fler församlingar i Finland har tagit beslut om att deras kyrkobyggnader och andra lokaler kan användas för vigslar av samkönade par. Men ännu har den evangelisk-lutherska kyrkans högsta beslutande organ, kyrkomötet, inte tagit sitt definitiva beslut om kyrklig vigsel av samkönade par.
I en intervju med Yle beklagar biskopen av Borgå stift, Bo-Göran Åstrand, att kyrkans beslutsfattande går långsamt: ”Jag är den första att säga att jag tycker det går för långsamt. De enskilda paren har inte all tid i världen. För dem är livet här och nu och det gemensamma delandet är viktigt”. Han säger även att långt över hälften av prästerna är beredda att viga par av samma kön och att ungefär 70 procent av kyrkans medlemmar ser det som en god sak.
Följande kyrkomötesombud väljs i början av 2024 och sammanträder sedan i maj 2024. Tidigast då kan det komma ett formellt beslut som möjliggör kyrkliga vigslar av samkönade par.
Det vore på tiden. Kärlek mellan två samtyckande vuxna människor är en privat fråga som ingen utomstående ska lägga sig i.
God jul!
Petter Lobråten
tel: 26 633
