Strax efter halv fem i går eftermiddag hissades Finlands flagga bland de andra 30 medlemsstaternas vid Natohögkvarteret i Bryssel. Då hade redan Natoflaggan vajat i några timmar utanför Utrikesministeriet i Helsingfors.
Avdelningschefen vid ministeriet, Piritta Asunmaa, sammanfattade händelserna träffande i ett inlägg på Twitter: ”Det här är en dag som jag aldrig trodde att jag skulle se”. I den meningen ligger också omfattningen av det paradigmskifte i säkerhetspolitiken i världen som Finlands (och så småningom Sveriges) medlemskap innebär.
Två neutrala länder har känt sig av nöden tvungna att byta ut årtionden av alliansfrihet för att söka samarbete och säkerhet i den nordatlantiska försvarsalliansen.
Orsaken till varför Finland och Sverige lagt om kursen vet vi alla. Rysslands olagliga och monstruösa invasion av Ukraina har gjort att många länder känner större osäkerhet inför den oberäknelighet och aggression som Moskva visat upp de senaste åren.
För två länder i Rysslands absoluta närhet, där Finland med sin långa landsgräns mot Ryssland och fortfarande färska sår efter tidigare ryska aggressioner förstås känner en större rädsla för vad som kan ske, är Nato en gemenskap som garanterar skydd mot övergrepp.
Det paradoxala i sammanhanget är att det som Ryssland och dess president Vladimir Putin försökte med, att skrämma Europa i allmänhet och länder som Finland och Sverige i synnerhet till underkastelse, nu i stället leder till att Nato stärks. Enligt Svenska Yle sade Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg, några timmar före ceremonin där Finland officiellt blev medlem i Nato att: ”President Putin sa vid invasionen av Ukraina att målet är att undvika att fler länder går med i Nato. Nu får han exakt motsatsen: Finland går med i dag och Sverige snart”.
Plötsligt har Rysslands landgräns mot Nato flerdubblats, och väst har visat att rysk aggression inte leder till att världen dansar efter Putins pipa, utan sätter ned foten och säger nej.
För Finlands del innebär medlemskapet att styrkan i det egna försvaret stärks, samarbetet med de andra Natoländerna fördjupas och att Finland ”försäkras” av den avskräckande verklighet som, främst, USA:s kärnvapenparaply utgör.
Finland omfattas också av Natos artikel 5, den som slår fast att om ett Natoland angrips är det att betrakta som ett angrepp på alla Natoländer och dessa är då skyldiga att ingripa och hjälpa till. Detta gäller förstås både om det är Finland som attackeras, eller om det är något annat Natoland. Finland kommer också att utöka ett redan omfattande militärt samarbete med de andra 30 länderna i alliansen.
Allt sammantaget innebär det att Finlands säkerhet stärks.
Under gårdagen reagerade Ryssland på Finlands medlemskap. Det var i huvudsak samma budskap som Kreml skickat ut med ojämna mellanrum sedan Natodiskussionen drog i gång förra vintern. Ryssland kommer att upprusta längs gränsen mot Finland och försvarsminister Sergej Sjojgu sade att risken för konflikter kan öka.
Den ryska retoriken innehöll som vanligt ingen som helst självrannsakan, i det att det är Rysslands agerande som tvingat omvärlden, däribland Finland, att förändra sina säkerhetspolitiska inriktningar. Självgodheten i Kreml måste betraktas som det kanske allra största hotet mot fred och frihet i dag.
Detta är också skälet till att Finlands säkerhet både ökar och minskar med Natomedlemskapet. I och med att Finlands flagga vajar utanför högkvarteret i Bryssel är Finland numer en måltavla om Ryssland väljer att attackera Nato, även om det är mer sannolikt att en sådan attack skulle ske exempelvis i Baltikum.
Men även utanför Nato hade risken med ett oberäkneligt Kreml varit påtagliga, och i valet att ha Nato i ryggen eller inte är det förra ett självklart val.
Nato firade födelsedag, 74 år, i går med att ta in Finland som alliansens 31:a medlem. Förhoppningsvis kommer Sverige snart att bli det 32:a medlemslandet och samarbetet för säkerhet i Östersjön kan fortsätta och utökas.
Vi vaknar till en ny världsordning. Vi har inte bett om den här utvecklingen, men Finland har svarat som en suverän stat ska och tagit ansvar över sitt öde.
Jonas Bladh
tel: 266 38
