Förtroendeskadan är lika stor oavsett var i offentlig sektor korruptionen sker och det handlar om hur våra skattemedel används, säger Natali Engstam Phalén.
Av de 107 anmälningar om korruptionsbrott som kom in under perioden 1 november 2023 till 1 november 2024 stod kommuner och regioner endast för 15 anmälningar, slog Nationella antikorruptionsgruppen (NKG) fast i en årsrapport i december.
Anmälningsbenägenheten tycks oroväckande låg från kommuner och regioner, säger Engstam Phalén.
En anledning som vi ser är att det saknas en obligatorisk skyldighet att åtalsanmäla korruptionsbrott, vilket finns i den statliga sektorn, tillägger hon.
Orimlig skillnad
Problemet med låg benägenhet att anmäla korruption inom kommuner och regioner har tidigare även lyfts fram av Statskontoret.
Skillnaden jämfört med anmälningar från statlig sektor är enligt Engstam Phalén orimligt stor med tanke på att merparten av den korruptionskänsliga offentliga verksamheten i landet bedrivs av just kommuner och regioner – och att kommuner och regioner är en nästan fem gånger så stor verksamhet som den statliga sektorn.
Sju av tio upphandlingar sker i kommuner. Det är ett erkänt riskområde, säger hon.
Det rör sig om stora pengar, med 900 miljarder per år i annonserade upphandlingar och därtill alla direktupphandlingar, enligt Engstam Phalén.
"Kända riskområden"
Dessutom pekar hon på att kommuner är den del av offentlig sektor som har hand om merparten av myndighetsutövningen i Sverige, med utbetalningar av bidrag, tillståndsprövningar och bygglov.
Det är kända riskområden för korruption.
Ofta hanteras korruptionsmisstankar i kommuner och regioner arbetsrättsligt genom att anställda köps ut. Risken är då att personen kan fortsätta sin brottslighet på andra offentliga arbetsplatser.
För den organiserade brottsligheten är korruption avgörande, enligt Engstam Phalén:
Korruption är ett verktyg för att möjliggöra och bedriva organiserad brottslighet och för att hantera brottsvinster inom ramen för den kriminella ekonomin.
