Det knäpper i några rör bakom en dörr i hallen, tre gånger knäpper det till och sedan blir det tyst. Några timmar senare knäpper det igen. Jag räknar, jo, tre gånger den här gången också. Bakom dörren finns det en maskin som ser till att huset får värme och vatten. Den har många knappar och massor av rör och annat. Jag kikar in men stänger sedan dörren igen.

När man flyttar ska man inte bara vänja sig vid att ta en ny väg till jobbet, och lära sig att köra rätt när man ska hem igen. Man ska inte bara hitta plats för alla grejer som man har släpat med sig och välja mot vilken vägg sängen ska stå. Nej, man ska också lära sig husets egna ljud. Som att det knäpper ibland i en maskin bakom en dörr.

Innan jag flyttade in i det nya boendet var jag på besök och gick igenom huset med den gamla ägaren, han visade mig då maskinen som ger vatten och värme. Displayen var på finska men ägaren sade att det fanns en svensk bruksanvisning på nätet. Jag noterade i bakhuvudet att den behöver jag nog googla fram. När jag sedan flyttade in och kikade på displayen var texten på den på svenska. Den tidigare ägaren hade fixat det åt mig och jag blev varm i hjärtat.

Det betyder dock inte att jag vet hur den funkar och vilka knappar jag ska trycka på för att höja eller sänka värmen i huset. Det får dock vänta, en vacker dag ger jag mig på att försöka förstå mackapären. Det löser sig, det gör det alltid.

Under tiden tassar vi runt i varma sockor och eldar i öppna spisen. Vi flyttar möbler hit och dit och väljer färger till väggarna. Det är en process att flytta in i ett nytt hus. Vi tar en dag i taget, och sakta men säkert börjar vi att vänja oss vid alla nya ljud, och samtidigt förvandlar vi huset till ett hem.