Anpassade flöden på sociala medier har länge varit en grej. Beroende på vad du klickar på, eller fäster blicken lite för länge på, ställer sidan om till en personlig angenäm upplevelse av vad du får ta del av från den outsinliga källan internet.

Eller?

Den senaste tiden har jag fått två genomgående teman jag inte alls känner igen mig i. Facebook har fått för sig att jag när en konstnärsdröm. Flödet är fyllt med vackra målningar från talangfulla bildskapare, men också steg för steg-beskrivningar över hur jag enkelt kan bli en bättre tecknare. Enkelt: Börja med en boll i steg ett, lägg på ett par öron i nästa steg och i steg fyra har jag – om jag följer beskrivningen – ett verklighetstroget lejon framför mig på pappret.

På Instagram kan man trycka på förstoringsglaset för att söka. Gör man det kommer en mängd förslag på bilder och filmer upp. Just nu utgör hälften av mina förslag personer med deformerade ansikten.

Det saknas ett öga här eller växer en svulst där. Oklart varför algoritmerna tror att det här är något som ska serveras mig. Kan det ha något att göra med att jag spräckte läppen upp till näsan i en vild racketsving i början på året? Deformerade ansikten united?

Jag får också upp väldigt många filmer på mammor som dricker vin för att orka med vardagen (på ett humoristiskt och inte alkoholistiskt sätt). Jag som nästan aldrig dricker relaterar inte, men skrattar alltid åt mammahumor.

En kollega berättar att hon får upp en virkad groda i sitt flöde. Filmerna visar hur hen iklädd förkläde utför olika hushållssysslor. Någon form av harmlös mindfulness som kanske en journalist kan behöva vila ögonen på för att stänga av allt surr en stund.

En annan kollega säger att han inte alls förstår varför en massa lättklädda damer dyker upp i hans flöde. Den lämnar jag okommenterad.