Mitt mål för denna sommar är att fiska som om jag aldrig gjort något annat.
Har jag fiskat då? Knappt, kanske någon gång.
Men jag är övertygad om att det är tanken som räknas.
Men det känns på något sätt så onödigt, när jag vet att inte jag får napp.
Mitt mest spännande napp var i förskolan då vi metade bakom ett skynke och jag fick en påse full med russin och annat fattigt godis.
Vad är det med dagis och inte ge riktigt godis?
I vilket fall som helst skulle jag gärna få någon fisk, det måste inte vara en gädda eller ens en vithaj, men kanske en spigg.
Ibland brukar jag och mina vänner åka och fiska.
Eller, nå, fiska är kanske att ta i om jag ska vara ärlig.
Vi brukar dricka öl medan en av vännerna fiskar.
Vi tar bilen ut till någon avlägsen klippa i Kyrkslätt eller Karis, där vi sedan sitter och ”fiskar”.
Man kan sitta flera timmar utan att få ett endaste napp, på sin höjd en stövel eller sjögräs.
Ibland är det knappt vatten där, kanske en liten fuktig grop i marken med några gräsänder och någon enstaka antilop som dricker ur sagda grop.
Men nu ska jag bättra mig har tänkt.
Jag ska inte bara sitta och ta en öl med grabbarna, jag ska fiska på riktigt.
Jag har till och med köpt drag, ett metspö och två linor.
Om jag inte nu får fisk så är det ett tecken från högre makter att jag borde sluta.
Om man inte får nån firre fast man köpt redskap som krävt att man belånat huset vill jag inte vara med.
Eller jo, det vill jag.
Det är skönt att sitta vid havet och koppla av, även om man inte får napp.
Dessutom spelar det ingen roll för mig, jag äter ju inte ens fisk!
Jag vet inte varför, men jag hänvisar till att det är mitt horoskop, och att jag inte är kannibal.
