Det var maj månad för några år sedan. Vi skulle åka med årskursen till Ytternäs för att träffa våra nya klasskamrater inför högstadiet. Jag var sen som vanligt och stod i panik i mitt rum och försökte bestämma vad jag skulle ha på mig. Jag tog nån random tröja och flög nästan ner för trapporna. Vi började om fem minuter, som tur är bor jag väldigt nära skolan.

Jag hoppade på cykeln och cyklade så fort jag kunde. Det var skönt väder ute men ändå lite kyligt eftersom det var morgon. Man kände ändå i luften att det började bli sommar. Nu var jag nästan vid skolan, såg jag hela årskursen stå och vänta. En kille på elsparkcykel kom i möte, jag svängde åt höger för att ge han rum på andra sidan, han gjorde samma sak, jag svängde åt vänster för att vi inte skulle åka in i varann, han gjorde samma sak igen. Allt gick så fort att jag inte hann tänka och vi krockade. Han krockade in i min höger arm, flög bak och landade på rygg. Han ställde sig upp relativt fort och jag frågade om han var okej, det var han. Vi båda fortsatte på varsin sida och åkte iväg.

Jag cyklade in i ledet som hela årskursen bildat. Och så började vi cykla mot Ytternäs. Jag var lite spänd, jag kände nästan ingen därifrån. När vi kom fram delades vi in i grupper och skulle göra olika övningar tillsammans. Jag hamnade i en bra grupp och alla var jättesnälla. Men under tiden kände jag hur min arm bara gjorde ondare och ondare.

När vi var klara med alla övningar skulle vi åka tillbaks till Övernäs och äta lunch. Min arm gjorde så ont att jag bestämde mig för att gå till skolhälsovårdaren. Hon föreslog att jag skulle åka till hälsocentralen, så jag ringde min mamma och bad henne hämta mig. Vi åkte in och fick vänta en evighet trots att vi bokat tid. När sjuksköterskan väl kom och vi pratat lite tyckte hon det var bäst att vi röntgade armen. Och rätt som det var hade jag två sprickor i båda benen, strålbenet och armbågsbenet. Hon gipsade det och sen åkte jag och mamma hem.