I dagarna har det gått ett år sedan jag slutade med kaffe. Vanligt kaffe alltså. Emellanåt jag dricker jag numera koffeinfritt snabbkaffe. Koffeinfritt snabbkaffe är väl okej, men det finns inte så många sorter att välja mellan.

Vanligt kaffe kommer det däremot titt som tätt nya rostningar av, och fler lär det bli, åtminstone om den nya kändiskaffetrenden från USA sprider sig hit. Och varför skulle den inte göra det? Finländarna sägs ju dricka mest kaffe i världen. Och kändisviner är jättestort i Sverige. Det har till och med gått så långt att inget annat land i världen har lika mycket kändisvin per capita som Sverige, enligt en artikel i Svenska Dagbladet som publicerades tidigare i sommar.

Jag har dock aldrig köpt ett kändisvin. Att en kändis marknadsför vinet har snarast en avskräckande effekt. Detsamma kan absolut gälla för kaffe, det känner jag när jag läser ett test som New York Times gjort av några kändiskaffesorter.

Sofia Vergaras colombianska kaffe beskrivs som för skarpt, The Weeknds etiopiska kaffe beskrivs som för surt, Rudy Giulianis kaffe beskrivs som något man köper på en bensinstation och Tom Hanks kaffe som ”värre än Guilianis”. Ingen av dessa kändisars kaffe skulle få mig att överge de mörkrostade sorter jag vanligtvis köper (åt resen av familjen).

Men tänk om någon kändis skulle lansera ett koffeinfritt snabbkaffe? Då skulle jag antagligen köpa det direkt av ren nyfikenhet. På ett år har jag inte hunnit utveckla ett troget kundmönster åt något håll. Jag är än så länge redo att gladeligen prova varenda sort som kommer ut på marknaden.

Tyvärr är nog kundgruppen för koffeinfritt snabbkaffe så begränsad att ganska få aktörer vill in på den marknaden. Men kändiskaffet med koffein kanske snart gör entré på butikshyllorna.