Det finns två höjdpunkter under året för göteborgare – filmfestivalen och bokmässan. Det är utifrån de här två evenemangen hela året kretsar. Man vet att det är nytt år när stan fylls av filmaffischer, och man vet att det är höst när bokmässans reklamblad börjar landa i tidningsställen utanför matbutikerna. Det är liksom på det här sättet göteborgare håller reda på årstiderna.

Eller, jag kanske inte kan prata för alla. Men så här är det i alla fall för mig och mina vänner. När filmfestivalen är slut i februari börjar vi längta efter september. Då börjar vi ladda upp inför årets andra stora höjdpunkt.

Men den här hösten är jag inte göteborgare utan ålänning, och jag kommer därför inte kunna gå på helgens bokmässa. Fysiskt alltså. Jag skulle givetvis aldrig missa en bokmässa. Så det här året får jag gå digitalt.

Planen är följande: Min bästa kompis ringer mig på Facetime samtidigt som hon går in genom Svenska mässans entré. Sedan går vi runt tillsammans och tittar på böcker, pratar med författare och lyssnar på föreläsningar. På programmet står bland annat att lyssna på Hasse Aros livepodd om kända brottsfall, att ta del av Ebba Witt-Brattströms olika seminarier, och att köpa Minna Höggrens debutbok om dejtingvetenskap. Kanske avslutar vi sedan dagen med en fika?

För många låter den här planen kanske inte särskilt görbar. Men faktum är att jag och min kompis har gjort det här ganska många gånger. Genom åren har vi bott i olika städer och till och med länder vid flera tillfällen, och ändå lyckats få till många shoppingrundor, fikor, promenader och träningspass tillsammans.

Mycket negativt finns det att säga om vårt digitala samhälle, men vi har det också att tacka för mycket. För tänk att man kan bo på Åland, och ändå gå på bokmässan i Göteborg! Nästan, i alla fall.