Häromdagen såg jag den nya Jokerfilmen på bio. Eller förlåt, musikalen. Att den har gjorts som musikal upprör många, har jag förstått. Liksom att man har tagit in Lady Gaga som huvudrollsinnehavare.

”Man använder henne bara för att locka tittare”, låter det. För det första är det inte sant. För även om skådespelare kanske inte är hennes huvudsakliga yrke är hon en duktig sådan, som lyckas hur bra som helst både den här gången och i ”A Star is Born”. Och för det andra finns det faktiskt inget smartare än att locka tittare till filmer och serier genom kändisar. Hade jag varit producent hade jag fyllt varenda produktion med artister, modeller och influencers och alla möjliga människor som egentligen inte är skådespelare för att locka tittare. För det funkar ju. På mig i alla fall.

Innan Kim Kardashian var med i American Horror Story hade jag sett 0 minuter av serien. Hade inte The Weeknd spelat i HBO:s ”The Idol” som hade premiär i fjol hade jag aldrig ens vetat om att den fanns. Och den enda anledningen till att jag gick och såg Joker i veckan var 1. att det är kul att gå på bio, och 2. att jag ville se Lady Gaga.

Och det här med att man gjort filmen till en musikal då. Joker gick från att vara en ”mörk och plågsam film om en ensam, nedtryckt och trasig man, till en musikal för Lady Gaga-fans”, enligt Aftonbladets Emma Gray Munthe.

Personligen tycker jag nog att essensen av filmen fortfarande finns kvar, även i musikalversionen. Jokern verkar i alla fall enligt mig fortsatt vara en ganska ensam, nedtryckt och trasig man. Och att man får små ljusglimtar i form av musik lite då och då är väl bara en bonus?

Men det är möjligt att filmen hade fått betydligt bättre recensioner om den inte hade gjorts om till musikal. Och det finns säkert många skådespelare som hade gjort rollen bättre än Lady Gaga. Men det hade i och för sig inte jag vetat. För då hade jag inte gått och sett den.