Jag tror att vi alla är välbekanta med ”Baader–Meinhof-fenomenet” – även om nästan alla av oss aldrig har hört detta uttryck tidigare.

Fenomenet kallas även ”frekvensillusion” om det kan vara till någon hjälp.

Ett ”Baader–Meinhof-fenomen” eller en ”frekvensillusion” är när man helt sonika ser någonting eller råkar lägga märke till någonting man inte förut tänkt på och därefter tycker sig se eller höra detta överallt.

Det kan vara ett namn, ett ord eller en sak.

Min senaste frekvensillusion handlar om kiltar.

Skotska herrkjolar ni vet.

Satt häromdagen av någon outgrundlig anledning och funderade på hur olika mönster i en vanlig folkdräkt uppstår. Jag kom inte till någon slutsats men drog genast paralleller till skottarna och deras kiltar.

Där har man sina mönster noga registrerade i Scottish Registry of Tartans – och det är noga som tusan har jag förstått i efterhand.

Mina funderingar hann dock inte långt förrän en gammal nyhet från mitt kära Hälsingland gjorde mig påmind via en turisthemsida: ”Dellen-kilten som funkar till allt”. Det handlar om tillverkning av kiltar i Hälsingland med ett mönster som faktiskt fått det skotska godkännandet.

Funderade ett kort tag på om man kunde få till en åländsk variant av kilt med ett mönster som kunde få ett godkännande i Edinburgh – varför inte en Kumlinge-kilt med mörkblå botten med smala ränder och rutor i rött, vitt, grönt och hoptvinnat gul-svart.

Jag trodde dock att jag hade funderat klart på detta men ödet ville annorlunda.

Stannade nyligen vid ett övergångsställe på Ålandsvägen för att släppa över en gångtrafikant – en herreman i kilt.

Jag hann tyvärr inte registrera vilket mönster det var.

Begreppet ”Baader–Meinhof-fenomenet” myntades för 30 år sedan då en man hörde namnet på den tyska terroristgruppen för första gången och därefter såg och hörde namnet överallt.

Så bli nu inte förvånad om ni stöter på ordet ”kilt” framöver.

Och naturligtvis inte heller ”Baader–Meinhof”.