Den här gluggen skulle egentligen ha publicerats i tisdags. Och det är inga konstigheter med det då er skribent per automatik levererar sina betraktelser varannan tisdag sedan flera år tillbaka.

Men i dag är det lördag – och nu har jag lärt mig ett nytt ord på gamla dagar.

Prokrastinering – ett ord som tidigare gått mig helt förbi.

Ordets betydelse är jag emellertid mycket välbekant med. Prokrastinering handlar helt sonika om att skjuta upp saker till sista stund. Lite på ett sjukligt sätt. Det är visserligen ganska normalt och behöver inte vara något allvarligt. Men när det sker upprepade gånger och det känns svårt att kontrollera, då kan det vara frågan om prokrastinering.

Prokrastinering kan visserligen handla om att man är osäker eller att man helt sonika inte orkar ta sig an en uppgift. Det skiljer sig emellertid från lathet, då prokrastinering tillför stress och ångest.

Att lathet skapar njutning kan vi väl vara överens om.

Klart är att vår tendens att undvika saker inte har med intelligens eller minne att göra. Nä, prokrastinering är en medveten handling. Man skjuter upp saker fast man är medveten om att uppgiften är viktig och måste slutföras.

Man slutför dock oftast uppgiften strax innan deadline. Eller så byter man dag för publicering – och kryper till korset med att man misslyckats.

Den senaste veckan har jag varit sen med allt jag tagit mig an. Men jag har nog fixat det mesta – utom gluggen i tisdags.

Enligt organisationen Nytti, som fokuserar på arbete med mental hälsa för studerande, är den vanligaste orsaken till prokrastinering att vi människor genomgår en kamp mellan långsiktig belöning och kortsiktig tillfällig belöning där den tillfälliga tillfredsställelsen oftast vinner. Vi prioriterar sådant som är roligt och snabbt, som att scrolla på Facebook och kolla på Youtube-videor.

Men jag tänker så här:

Det du inte gör i dag slipper du göra om i morgon!