För några veckor sedan besökte jag Berlin för första gången. Faktiskt var det också mitt första besök till Tyskland någonsin, jag vet inte hur jag inte har tagit mig dit förut då jag varit i alla länder som angränsar Tyskland.

Som så många andra tyckte jag mycket om staden. Det är historisk mark och när man tänker på det svindlar det lite i huvudet. Det är i och för sig Rom och Aten också men av lite andra orsaker. När det kommer till närhistoria och 1900-tal är Berlin svårslaget. Berlinmuren, Checkpoint Charlie, Stasimuseet och framför allt Topografie des Terrors, en utställning som visar på hur naziregimen kunde växa fram, vilka mekanismer och bakgrundsfaktorer som gjorde det möjligt.

Man blir kanske inte på fantastiskt gott humör av de här sevärdheterna, men de är viktiga oavsett. Det är tur att det finns en hel del nöje och kultur att välja på för att lätta upp sinnesstämningen.

Hur Tyskland har gjort upp med sitt fruktansvärda förflutna var intressant att se på ort och ställe. Ingenstans göms någonting undan i några stängda arkiv, utan det har lyfts fram i ljuset på alla tänkbara sätt.

Mycket har manglats i rättegångar och många, men inte alla, har dömts för vidriga brott mot mänskliga rättigheter. Tysklands folk har kollektivt fått bära skuld för det som skedde under andra världskriget, skulden har bankats in i alla, liten som stor. Om det alla gånger har varit bra kan säkert diskuteras men man kan åtminstone konstatera att det fått effekt om man jämför med vårt grannland Ryssland. Där har man inte riktigt handskats med sin historia på samma sätt och landet är i det närmaste en diktatur som hungrigt kastar sig över sina grannländer för att expandera.

En viktig lärdom vi kan dra av historien är att det omöjliga är möjligt. Och att mänskligheten tenderar att göra om sina misstag.