Jag vet att jag ofta skriver om våra hundar. Men de gör så mycket roligt, dåraktigt och helt ofattbara saker. Den som känner sin hund bra kan läsa av den ganska bra i de flesta situationer. Eftersom vi har fyra hundar och alla har sina egenheter kan det ibland bli både lustigt och helt fel.

För några kvällar sedan satt jag i soffan med vår yngsta berner sennen Harry. Han försökte göra sig till allt vad han kunde. Då kom vår äldre berner sennen Freddy, han tyckte att Harry var lite väl närgången med matte. Jag kan tillägga att Harry är trots sin unga ålder betydligt större än Freddy.

Freddy bestämde sig för att snabbt som attan rusa in i grovköket och komma tillbaka med en av husses sockor. Han kom fram till soffan och ruskade på strumpan som om han ville visa Harry vad han hittat och på det sättet locka bort Harry från soffan.

Det gick inte som han tänkt. Då hoppade han själv upp och började luta sig mot mig, pussa mig på kinden och visa att han också kunde. Naturligtvis blev Harry avundsjuk och försökte puffa bort Freddy.

Men då morrade den lilla Freddy till och sa ifrån, ”nu är det min matte”. Harry förflyttade sig genast till andra sidan soffan och satt sedan där och blängde på Freddy som med viftande svans visade att han kan nog säga till han också fast han är liten.

Jag blev lite överraskad över att han visade att han ville bestämma. Han brukar oftast vara den som går bort och tar det lugnt och väntar. Men han kan tydligen fortfarande sätta lillebror på plats när han tycker att det får vara nog. Man ska inte underskatta den som är mindre är en lärdom som Harry fick lära sig den kvällen. Men allt slutade lyckligt och de två blev vänner igen när båda hoppat ner från soffan. Tror till och med att Harry bad om ursäkt med en nospuss på Freddy.