Mina mål i livet
Många runt om mig ser det som sitt livs mål att påverka världen vi lever i.
Redan som barn ville några bli rymdfarare eller stoppa alla krig i världen. Jag ville bli pirat.
En del av dem är med i aktiviströrelser, en del är aktiva inom politiken, och en del vill bli någon som hjälper världen.
Inte jag. Jag orkar inte. Stena mig vid stadens port om ni vill, men jag kan erkänna det här och nu.
Jag tycker det är lönlöst. En del konflikter har hållit på sedan 2.000 år tillbaka i tiden, och nu är det någon som gått livets hårda förskola som ”läst på Instagram att detta är dåligt, så nu ska minsann jag vara med och hjälpa”.
Nu kanske någon tycker att jag borde använda min röst och hjälpa dem som behöver det.
Kanske jag borde. Men det finns så mycket man borde hela tiden och så många måsten att man i något skede bara tappar livslusten.
En bekant till mig sade en gång ”mitt mål är att dricka två energidrycker per dag”.
Det är ett bra mål. Ett som är lätt att uppnå. Sätt inte ribban allt för högt för dig själv, du blir bara ledsen om du misslyckas.
Mina mål i livet är också mot det anspråkslösa hållet.
Jag försöker vara en helt okej sambo, försöker sätta ner locket på toan, försöker att få folk att vara glada och försöker att inte starta ett krig.
Däremot är det lättare att få slut på kriget i Gaza än att få mig sluta snusa, men det är min last.
Poängen är den att alla mål är bra, men alla är inte lämpade för alla mål, så anklaga inte mig för att inte delta i revolutionen när den kommer om jag inte ens kan tvätta mina strumpor.
Med det sagt erkänner jag att det är jag som har fel och att det är jag som är lat, men jag har i alla fall sagt det.
Och det är mitt stora mål i livet jag lever, att ha saker sagt.
Oberoende om det är idiotiskt eller roligt, men det ska vara sagt.
