Jag har nått den punkten i mitt liv där gränsen på hur mycket nytt jag kan lära mig kommer emot. Utrymmet i min hjärna för teoretisk information är fullt. Om man är en dator eller smarttelefon kan man köpa mer utrymme, men i den här organiska analoga fettklumpen som jag har mellan öronen, går det inte att trycka in mer.

Det blir tydligt i mitt jobb när jag ska förstå till exempel skatteavdrag och energiproduktion. Rena rama grekiskan för mig, och grekiska är ett språk som jag tyvärr inte lärde mig när det ännu fanns ledigt utrymme på hårddisken.

Grundavdrag, skatterättelser, kilowatt och gigawhatever ... suck.

Mitt jobb går ut på att granska makten, men också att göra politiken begriplig för oss vanliga ålänningar. Det är inte alltid det lättaste, politiker dras snabbt in i en viss jargong med komplicerade ord och ordvändningar. Jag säger bara ”kompensatorisk”...

Nå, i det sammanhanget var det skatteavdrag och hur de räknas ut som var det svåra. I alla fall för mig.

Och så har vi vindkraftsdebatten. Hur ska jag förklara hur el tas till vara med vindkraft och vart det skickas och varför? Hur omvandlas vätgas och luft till elektricitet? Inte vet jag.

Kan någon ungdom med huvudet på skaft uppfinna ett utökat minne för människohjärnan? Eller en usb-sticka som man kan trycka in i örat och spara gammal kunskap som vägrar lämna huvudet (typ breven i Gamla testamentet (romkorgalefilikoltessatimotitfilimon) eller dna (desoxiribonukleinsyra) eller andra minnesramsor som man inte längre behöver på daglig basis).

Om jag någon gång skulle behöva veta vad dna står för, finns det där på stickan. Under tiden kan jag lagra information om hur vi får elektricitet av vätgas. Eller var det tvärtom? Varför är det så viktigt med avskrivningar? Vilket håll jag ska svepa på jobbtelefonen för att svara?