Vill redan i ett tidigt skede varna för ordentlig ”clickbait” i rubriken. Varför, undrar ni? Tja, dels för att locka in er i texten, dels för att känna mig lite ung och trendig. En så kallad tvåstegsraket. Eller som Gustav Svensson hade kallat det, en ”win-win”-situation. Wow, vad cool du är, tänker jag att ni tänker nu. Och ja, det har ni rätt i.

Men nog om det. Nu till det som gluggen egentligen ska handla om. Att tänka. Tänkandet är ju spännande i sig. Men än mer spännande är ändå hur det tar sig uttryck. Alltså vad vi gör när vi tänker.

Alla har vi våra egenheter. Vissa fler än andra. Men genom att vi är flera som gör dem ser vi det som helt naturligt. Min kollega och chef, Thomas, vankar till exempel. Mycket och anmärkningsvärt långa sträckor. Inte bara på stället så som professor Balthazar. Thomas byter rum, våning eller till och med byggnad. Thomas har svårt att sitta still när han tänker.

Jag sitter gärna still men kliar mig i stället i skägget enligt en klassisk ”jag har en pistol på hakan”-posering. Ni vet när man placerar tummen vid ena mungipan och pekfingret vid den andra.

Det här med att ta sig i ansiktet är annars en glugg i sig. Visste ni att vi petar oss i ansiktet 23 gånger i timmen? 23?!?! Det finns dessutom studier som menar att män petar sig oftare i ansiktet än kvinnor, med anledning av att kvinnor bär smink i högre utsträckning. En annan studie säger att japaner petar sig i ansiktet färre gånger per timme än vad man gör i USA. En lite märklig studie kan jag ändå tycka, men då vet vi det.

Hur ofta eller hur långt vi vankar i timmen hittar jag däremot ingenting om. Det kanske är svårt att skilja på vanliga promenadsteg och tänkarrelaterat vank.