Jag är ett barn, åtminstone i fyra år till. Kan jag mycket om vuxenlivet? Troligtvis nej. Jag vet nog mindre om vuxenlivet än vad jag tror. Jag vet inte vad som krävs för att betala räkningar, eller hur det är att ta hand om sina barn. Jag vet inte hur det är att behöva laga mat varje dag till hela familjen. Är det jobbigt att vara vuxen? Ja, det tror jag.

En vanlig vardag för mig är att jag stiger upp klockan sju för att fixa mig till skolan. Jag är i skolan klockan 9-15. Efter skolan far jag hem, jag hinner vara hemma i cirka 45 minuter. På den tiden ska jag hinna byta om, laga och äta mat och vila lite så jag inte är helt slut på träningen. Jag tränar klockan 16-19. Jag är hemma från träningen runt 19.20. När jag kommer hem ska jag äta, duscha, göra läxor, plugga på prov och gå och lägga mig i tid så jag inte är dödstrött dagen efter, för att göra samma rutin igen. För att jag ska få åtta timmars sömn måste jag somna vid 23, men det är nästan omöjligt när jag har historiaprov dagen efter, måste läsa färdigt en bok tills fredag, har två förhör i övermorgon och en kemiläxa jag måste göra. Jag brukar bli färdig med läxorna vid 23.30 och somnar runt halv ett.

Jag tror att vuxna ibland har svårt att förstå att även fast man är ett barn kan man ha ett stressigt liv. Låt oss ha sovmorgon på helgerna, det behövs, låt oss ibland ligga på soffan och stirra i mobilen efter skolan en stund, låt oss ta det lugnt. Det ni säger att vi ska göra (hussysslor), det kommer bli gjort bara ni ger oss lite tid. I kväll får ni vuxna nog också tid att vila medan jag gör läxor eller är på träning.

Det jag försöker säga är att sluta klaga på att vi ”gör ingenting”. Vi gör mer än ni tror och vi försöker vårt bästa.

Ja, jag vet att vuxna har stressiga liv, troligtvis stressigare än jag tror. Men det har vi barn också.