I dag är sista dagen på arbetet för Lennart Alexandersson. I 38 år och en månad har han haft sin arbetsplats i Bergsskyddet i Mariehamn men nu går han i pension.
– Det känns lite konstigt att man inte ska gå på jobb på måndag. Men sysslolös blir jag inte, säger han.
Under dessa år i Bergsskyddet har mycket hänt.
– Ja, först var det televerket som administrerade arbetet, det var så jag började mitt jobb här. Men många omändringar har gjorts under åren. Då jag började fanns inte några datorer utan det var papper, penna och miniräknare som användes. I dag har vi fem datorer som vi jobbar med. Men också tavlan med information om vilka enheter som är i användning i Bergsskyddet har funnits hela tiden, säger han.
Tavlan hänger framför Lennarts skrivbord som också det har hängt med under alla år.
– Det står till och med på samma plats, säger han och skrattar.
Under dessa år har Lennart startat egen firma, LA-skyddsteknik, i vilken han har haft uppdraget att sköta om underhåll, el, dieslar, generatorer, ventilation, värme och annat.
– Det har också varit och är mycket underhåll av maskiner och elarbeten. Allt som finns ska gå att ta i bruk när som helst. Allt står i beredskap hela tiden.
På senare tid har Lennart också haft hand om Ämbetshusets teknik men huvudsysslan har alltid varit Bergsskyddet.
– Förra veckan blev jag avtackad av bland andra Kai Eriksson från Senatsfastigheter i Åbo som äger Ämbetshuset.
Åtta meter under havsytan
Lennarts arbetsplats har passat honom som hand i handske trots att den till största delen befinner sig åtta meter under havsytan.
– En del som kommer ner här får klaustrofobi och undrar hur jag kan jobba här. Men inte tänker man på det. Djupaste stället här är i bassängen. Där är det tolv meter under havsvattennivå. Dessutom har man 18 meter berg som tak, säger han och skrattar.
För Lennart är Bergsskyddet som vilket hus som helst, utan fönster dock.
– Jag har trivts jättebra att jobba här, säger han.
Men nu hägrar pensionen och han slipper de tidiga morgnarna.
– Jag vaknar klockan sex, utan väckarklocka. Jag ligger kvar i sängen en stund och läser tidningarna på plattan innan det är dags att stiga upp.
Trots att Lennart nu går i pension kommer han att hålla kvar sin firma ännu ett tag.
– Jag har fått förfrågningar på lite saker som jag ska göra ännu så den får vara kvar, säger han.
De senaste fyra månaderna har Lennart inte varit ensam i ”grottan”, som han kallar sin arbetsplats. Sten-Göte Nyman, som ska ta över arbetet efter Lennart, har varit med för att få ett grepp om arbetet.
– Det finns hela tiden något att göra. Det är viktigt att allt är i sin ordning ifall det händer något och maskinerna ska tas i bruk, säger Sten-Göte.
– Jag lämnar över jobbet i trygga händer och är det något så är det bara att ringa så hjälper jag till, säger Lennart.
Installation av solceller
Trots att han nu går i pension blir det knappast några längre sovmorgnar för Lennart nu i början.
– Nej, jag har redan ett projekt på gång hemma. Den 6 juni kommer ett paket med en solcellsanläggning som jag ska installera hemma. Det ska bli riktigt intressant. Jag har redan förberett med lite kabeldragningar, säger han glatt.
Vad mera har du inplanerat?
– Jag ska segla mera, köra mer motorcykel och annat som jag inte riktigt hunnit mer. Jag tror inte jag får några problem med att sysselsätta mig.
Han hoppas också på att få mer tid för att resa.
– Sedan har jag fått tips om Seniorpunkten. Kanske man skulle ta sig dit och se vad de kan erbjuda nypensionärer. Jag har en del idéer, säger han.
Vad är det för idéer?
– Ja, varför inte ordna resor till konserter eller annat till exempel. Sådana verksamheter som också intresserar oss som är nypensionärer.
Lennart känner sig redo för pensionen och nu är det dags att säga hej då till gruvan men han lovar att komma tillbaka och hälsa på någon gång.
 
 
» Personligt
Lennart Alexandersson
Namn: Lennart Alexandersson.
Född: Den 27 april 1954.
Bor: I Mariehamn.
Yrke: Elektriker, maskinskötare, egenföretagare.
Familj: Frun Ulla, två barn och tre barnbarn.
Intressen: Segling, fotografering, resa, motorcykel.

Nina Eriksson