Ann-Marie Karlsson har vävt så länge att hon tappat räkningen hur många mattor och löpare hon har tillverkat. För henne är vävningen avkoppling, samtidigt som hon ser ett resultat som är användbart.

– Min man köpte den första vävstolen till mig, säger hon.

Ann-Marie Karlsson är född och uppvuxen i Bastö i Finström. Hon gick i skola på Bergö och skolvägen var lång.

– Vi gick genom skogen, sen rodde vi över till Bergö och sedan gick vi igen en bra bit till skolan. Vi fick stiga upp tidigt på morgnarna för att hinna.

Efter att hon gått ut årskurs sex började hon sjuan i den gamla skolan i Markusböle och åttan gick hon i klassrummet i nybyggda ungdomslokalen Breidablick.

Ann-Marie Karlsson jobbade i 25 år inom Ab Mathias Erikssons. Hon började på Torggatan men flyttade senare till Norragatan och sist till Mathishallen.

– Jag fick en guldklocka efter att jag jobbat där i 25 år. Jag hade möjlighet att gå en kurs i köttstyckning och det har jag nytta av än i dag.

När Ab Mathias Eriksson minskade sin personal och köttdisken togs bort slutade Ann-Marie Karlsson.

– Jag sökte mig till Plasto och där jobbade jag i tio år i monteringen innan jag gick i pension.

Ann-Marie Karlssons fritid har för det mesta handlat om vävning.

– Min man köpte en vävstol till mig. Han ville att jag skulle ha något att göra när han inte var hemma så att jag skulle slippa åka bort och väva.

När började du väva?

– Det har jag gjort länge. Men när Tage Eriksson ringde och frågade om jag hade förslag på vad för Mediskurser vi skulle ha i Lemland sa jag att jag gärna ville ha en vävkurs.

Två vävstolar hemma

Vävkurserna i Lemland startade hemma hos Nummelins i Norrby med Ann-Britt Ackrén som lärare.

– När Nummelins skulle renoveras flyttade vi vävstolarna till Rörstorp där vi var ett tag. Sedan hade vi uppehåll ett år innan vi fick hyra rum av Lemlands kommun. Efter ett tag fick vi veta att vi skulle ut därifrån. Vi fick inte tag på någon ny lokal så att vi kunde inte fortsätta.

I stället började Ann-Marie Karlsson väva i vävstugan på Röda Korsgården.

– Jag fick förfrågan av eldsjälen Florence Westman om jag ville komma dit. Jag har vävt där i tolv år. Nu väver jag bara hemma.

Ann-Marie Karlsson säger att hon får en hel del material till trasmattor av äldre personer som flyttar hemifrån.

– Jag har också fått färdigt klippta trasor och vävstolar. En del av vävstolarna finns på Röda Korsgården.

Väver du hela tiden?

– Ja, nästan. Jag har ett uppehåll på sommaren när jag är ute på stugan.

Förutom vävning fiskar Ann-Marie Karlsson en hel del.

– Jag lägger nät tillsammans med en kompis. Det är lättare om man är två men jag kan lägga nät själv också.

Att dansa är ett annat stort intresse. Hon är med i Dansens vänner, Norra Ålands pensionärer och så motionsdansar hon i Strandnäs skola.

– Allt började hemma på köksgolvet. Vi rullade undan mattorna och så dansade vi. Syrran sa att jag skulle föra och än i dag kan det bli så att jag tar över förandet, säger hon och skrattar.

Planerna för framtiden är klara. Ann-Marie Karlsson vill fortsätta med att väva och dansa bara hon får vara frisk.