Efter Johanna Evensons pappa Henrik Helanders begravning kände hon en stor saknad. Hon kände att hon så gärna velat berätta om hur den var för honom, om alla tal och människor som kom för att ta farväl.
– Jag satte mig ner och började skriva sida upp och sida ner. Det blev bara korta snuttar, saker som jag ville säga just där och då. Efteråt kände jag att sorgen lättade lite. På det här sättet hade jag möjlighet att hålla kontakten trots att det tog slut.
Johanna Evenson hade ingen som helst tanke på att det skulle bli en bok.
– Tanken slog mig efter att jag skrivit 150–160 texter att det kunde bli en bok. Samtidigt tänkte jag att det knappast var betydelsefulla texter för någon annan. Efter ett tag tänkte jag om. Kanske någon som läser den kan känna att man inte är ensam om tankar man har eller att någon kan hantera eller bearbeta sin sorg genom boken eller att själv skriva ner tankar.
Personligt
Bild
Johanna Evenson
• Ålder: 59 år.
• Bor: I Hammarland.
• Yrke: Kyrkomusiker.
• Familj: Man och dotter.
• Intressen: Att promenera och springa och samtidigt plocka skräp i naturen för att hålla närområdet rent.
• Aktuell: Med boken ”Det var något jag ännu ville säga”. Boksläpp och -samtal hålls i Mikaelsgården i Finström den 13 april kl. 19.
Johanna Evenson hade ingen tanke på att det skulle vara en självhjälpsbok eftersom det inte finns något lyckligt slut.
Fortsätter att skriva
Efter att Johanna Evenson tagit beslutet att det skulle bli en bok var det med blandade känslor.
– Jag funderade på om boken behövdes, var den tillräckligt viktig? Jag kom fram till att den var det. Alla får vi tampas med död och åldrande förr eller senare. Jag drogs själv till liknande böcker en tid.
Johanna Evenson säger att hon fick hjälp med bearbetning av Hedvig Långbacka innan hon skickade in manuskriptet till Fontana Media.
– Jag minns exakt var jag var och vad jag gjorde när jag fick veta att de skulle ge ut boken. Det kändes som en stor och viktig dag. Månader av jobb återstod innan boken var klar. Torsdagen den 13 mars fick jag mitt exemplar och det var en stor glädje när jag stod där med min ”förstfödde” i händerna. Boken kom sedan ut den 19 mars, ett år efter att pappa dog.
Vad har du fått för respons på boken?
– Jag blir mest glad när folk säger att de känner igen sig och att boken talar till dem. Att de gillar mitt språk och mina metaforer.
Blir det fler böcker?
– Absolut. Jag skriver hela tiden om lite olika saker. Just nu håller jag på och läser min och pappas brevväxling när jag bodde i USA. Kanske blir det något av det. Vi får se.