– Äh, det ska blir kul att fylla år, jag ska ju resa bort så, konstaterar Jan-Erik Matsson med ett skratt.
Motorälskaren, farfadern och den tidigare näringsministern kommer fira 70-årsdagen med två favoritsysselsättningar: lyssnades till Ulf Lundell åkandes Harley-Davidson.
– Uffes låt ”Öppna landskap” är så gott som synonym med den här platsen, med hemma, för mig.
Jan-Erik växte upp på gården Björnhufvud, med anor från 1537. I samma krokar bor han ännu med frun Sari. När Jan-Erik var tio år kom elströmmen till byn och den första Marsundsbron byggdes.
– Man kan ju säga att det var en händelse som definierade min framtid lite grann, jag blev elektriker sedan, säger han med ett skratt.
20-årsåldern skulle han beskriva med Bryan Adams låt ”Summer of 69”.
– Man var ung och fri. Det var 1970 som Jan-Erik skaffade sin första motorcykel, en Honda 750.
– Den var alldeles ny just då.
Vad var det som fick dig att fastna för motorcyklar?
– Det är svårt att säga exakt. Frihetskänslan och naturupplevelsen. Motorcykel blev en naturlig fortsättning av mopedintresset.
1974 föddes sonen Karl-Fredrik och Jan-Erik var själv färdigutbildad elektriker. Jan-Erik tillbringade sedan några år bland annat till sjöss, på Kalmers elektriska verkstad och installationselektriker på Sundströms el i sju år. Efter det jobbade han på Mariehamns byggkompani som lagerchef och reparatör i 15 år.
– Det var under den tiden min politiska bana började ta form. Min far hade varit involverad i politiken, och jag hade svurit att aldrig hamna där själv.
Januari 1991 bröt han det löftet.
– Då blev jag invald i kommunfullmäktige som viceordförande.
Politisk karriär
1995 var det dags för lagtingsval igen och Jan-Erik kom in som ledamot för Centern. I lagtinget satt han i ungefär femton år.
– Det var en annan struktur då. Man gav erfarenheter större tyngd och kontakterna med Finland vårdades med tradition och personliga kontakter. Det var lite som i en familj, de som varit med längst vet antagligen mest. Det var inte lika mycket politik på ett sätt, som det är i dag.
– Politik för mig är att komma överens. Då måste man ibland ge efter och säga ”i dag stöttar jag dig och i morgon stöttar du mig”. Nu är det blockpolitik och då kommer man aldrig överens.
Det tog Jan-Erik drygt två år att koppla bort politiken efter han avgått som näringsminister.
– Jag vägrade ta del av något som berörde det ett tag. Politiken blir lätt som ett beroende. Det är farligt när folk börjar tro att de är inom politiken för sin egen skull. Det enda du är som politiker är en förmedlare för dina väljares vilja. Man ska komma ihåg att det är folket som bestämmer.
– Det är extremt att sitta i regeringen. Där gick min gräns kan man säga.
Många bollar i luften
Det är inte bara i politiska eller elektriska sammanhang man kan ha stött på Jan-Erik. Han har även en bakgrund inom jordbruket och som turismföretagare.
– Jag odlade spannmål och potatis ett tag. Jag hyrde också ut åtta stugor totalt, den här jag bor i nu inkluderat. Jordbruket var det första jag lämnade bort, men stugorna höll jag på med fram tills för fem år sedan.
1988 övertog Jan-Erik gården Björnhufvud från sin far. Som en del av fastigheten fanns en samling stugor som hyrdes ut. 2014 skulle Jan-Erik bli farfar för första gången och sålde då gården till sin son och flyttade själv till den ombyggda stugan.
– Jag tyckte det var bättre att de skulle få bo på gården, när de skulle bli tre och jag kunde gott bo här.
Just nu är Jan-Erik ordförande i Eckerö Cruising klubb.
– Klubben har funnits många år men i mars 2018 blev en fastighet i Storby till salu, då ringde man runt lite och funderade, kanske vi i klubben skulle köpa den och ha den som cruisinglokal? Sagt och gjort så samlade vi ihop pengarna, bildade en förening och köpte lokalen. Det kändes hedersamt att bli tillfrågad om posten som ordförande. Vi är nu 180 medlemmar och har rustat upp lokalerna. Nu jobbar vi på att bygga ett kök till kafét som vi fixat i lokalen.
Förutom bilarna finns då motorcykeln som en viktig del i Jan-Eriks liv.
1999 köpte han en Harley-Davidson på 340 kilo, och det var den värsta vintern i hans liv.
– Jag har aldrig suktat så mycket efter våren förut, avslutar Jan-Erik med ett skratt.

Alexandra Gäddnäs