När Ålandstidningen träffar Johan Lindblom i Zürich i Schweiz är det med ett fast handslag och en kännspak åländsk dialekt han möter upp utanför sitt hem i stadsdelen Höngg där floden Limmat rinner igenom.

Sedan drygt 15 år tillbaka är han bosatt i den ekonomiskt viktiga schweiziska staden där han arbetar och bor med sin familj, frun Teresa och dottern Vera, 7 år, och sonen August, 11 år.

Vägen till Schweiz har dock varit allt annat än spikrak.

– När jag var 18 år började jag plugga till ingenjör i Vasa där jag blev i fyra år innan det blev ekonomistudier i Uppsala. 1997 flyttade jag till Stockholm där jag blev i fyra år till, säger Johan Lindblom.

I början av sekelskiftet gick flyttlasset till Amsterdam för ett nytt jobb där det blev ytterligare ett par år.

– Det har blivit en hel del flyttade men nu har jag varit här i Zürich sedan 2006, säger Johan Lindblom och tittar ut över floden som rinner bara ett par meter utanför lägenheten i de centrala delarna av den schweiziska halvmiljonstaden.

Johan Lindblom är inne på sin fjärde arbetsgivare sedan han slog ned bopålarna i Zürich. Och arbetet har som för så många andra med ekonomi att göra i alplandet som fortfarande står utanför EU.

– Jag jobbar med ekonomi men inom teknologi där jag stöder produktutveckling och forskning och utveckling ur ett finansiellt perspektiv, förklarar han med viss möda.

– Jag analyserar och prognostiserar de ekonomiska konsekvenserna av utvecklingsarbetet, säger Johan Lindblom som en ytterligare förklaring för sitt arbete för telecom-företaget Sunrise som ingår i Liberty Global-koncernen.

Och liksom för många andra schweizare tar jobbet en hel del tid.

– Man arbetar ganska mycket här i Schweiz men det är inte alls som till exempel i USA. Man kan nog komma undan med åtta till fem, säger Johan Lindblom med ett leende.

Som resten av världen blev det en hel del hemmajobb även för familjen Lindblom de senaste åren – något som även fortsatt en del efter coronapandemin.

– Nu är det hälften på kontoret och hälften hemma, säger Johan Lindblom som har en fantastisk utsikt från familjen våning med floden på ena sidan och en vinodling utanför balkongen.

Johan Lindblom träffade sin spanska fru Teresa i Zürich för 17 år sedan och tillsammans har de dottern Vera, 7 år och sonen August 11 år. Familjekonstellationen gör att hemmet sjuder av olika språk.

– Jag pratar bara svenska med barnen och min fru pratar bara spanska med dem medan vi pratar engelska med varandra. Och sedan är det tyska utanför det, säger Johan Lindblom med ett skratt.

Barnen går förutom i den schweiziska skolan även någon timme i veckan i den svenska och spanska skolan för att upprätthålla språk- och skrivkunskaperna och de kulturella traditionerna.

– Det är ingenting konstigt för oss. Det funkar faktiskt jättebra med fyra-fem språk, säger Johan Lindblom.

För fler språk är på väg i familjen Lindblom.

– Sonen läser franska i skolan också, säger Johan Lindblom med tanke på att tyska, franska, italienska och rätoromanska alla är officiella språk i Schweiz.

Trots att Schweiz har en blomstrande ekonomi finns det mycket som kastar tillbaka tankarna till en svunnen tid i Skandinavien när Johan Lindblom synar systemet

– Här finns inget samhällsfinansierat lekis för de yngsta och man har ingen fri lunch i skolan. Det är gjort för att mamman – inte pappan – ska vara hemma i fyra-fem år med barnen. Det är definitivt en kvinnofälla, noterar Johan Lindblom

De höga lönerna räcker oftast att en kan försörja en hel familj. Detta även om allt är mycket dyrare i landet där nästan ingenting är subventionerat så som barndagvård, sjukvård och sociala försäkringar.

– Men sedan är skatten betydligt lägre här, säger Johan Lindblom och noterar att lönerna generellt är ungefär det dubbla jämfört med Åland.

Det blir naturligtvis skidåkning någon gång per år för familjen då Alperna bara ligger en timme bort.

– Men i år var vi faktiskt på skidsemester till Germundö Alpin, säger Johan Lindblom med ett nytt leende.

Utbudet i staden finns det ingenting att klaga på och närheten till naturen finns runt hörnet. Familjen går en del på hockey och fotboll – och för egen del har Johan Lindblom en passion för cykelåkning.

Det kan bli några mil 3-4 gånger i veckan – och då även med rejäla klättringar över bergen.

– Man har inget val, säger Johan Lindblom med ett skratt.

– Men cyklar man runt sjön är det en sträcka på 100 kilometer som är ganska platt, säger Johan Lindblom och pekar ut över de nordvästra delarna av staden.

Det händer ofta att Johan Lindblom tar simtur i floden eller en cykeltur under lunchen. Cykling är en viktig del för många schweizare.

– Då kan man slappna av och förlora sig själv i egna tankar en stund. Här i Zürich kan man cykla året runt då det sällan är snö och is. Jag kan cykla till Tyskland på 40 minuter, säger han.

2004 var ett speciellt år för Johan Lindblom som på den tiden var bosatt i Amsterdam i Nederländerna.

– Jag tog ledigt i ett år för att göra en Ironman och tillbringade tio månader på Lanzarote i Spanien. När det var klart var det dags att skaffa sig ett jobb, säger Johan Lindblom som hade erbjudande från både Zürich och Bryssel.

Men vänta nu! Ett Iron man, berätta mera?

– Jag kände att det var dags att göra någonting annat – någonting med sport. Jag såg det som ett projekt och letade ett ställe som var optimalt för träning, säger Johan Lindblom som fastnat för cykling i cykelstaden Amsterdam.

Han flyttade helt sonika till Lanzarote i november och genomförde en Ironman i österrikiska Klagenfurt i juli 2005.

–  Det gick lite sämre än vad jag hoppades på men jag klarade målet, säger Johan Lindblom som tog tretton timmar på sig att genomföra 3,86 kilometer simning, 180,2 kilometer cykling och 42,2 kilometer löpning.

– Planen var att klara det på elva timmar, säger Johan Lindblom som efter det fortsatte några år med att genomföra halva distansen.

Trots decennier utanför Åland har Johan Lindholm mycket kontakt kvar med vänner och bekanta och naturligtvis föräldrarna där hemma. Åland och stugan på Gregersö får besök ett par gånger varje år.

– Och så reser vi till Spanien några gånger varje år.

Vad som händer ”därhemma” har han stenkoll på.

– Jag läser båda dagstidningarna dagligen. Det är en del av mina rutiner vid niotiden på kvällen. Jag har kanske mer koll på Åland än de flesta ålänningar, säger Johan Lindblom med ett skratt och berättar att han även följer IFK Mariehamns matcher framför tv:n.

Johan Lindblom ser för närvarande ingen anledning att röra på sig – åtminstone inte före pensioneringen.

– Då kan det bli tre månader på Åland och nio i Spanien, säger Johan Lindblom.