Maria Sjölund växte upp i en liten by i Kronoby, Österbotten. Där bodde runt 140 personer, vilket hon ansåg som alldeles för litet.

– Jag sa till mig själv att jag aldrig skulle bo i en liten håla igen. Sedan hamnade jag här på Simskäla, säger hon och skrattar.

Under studietiden jobbade hon en sommar på Gullåsen och en sommar på Strömsgården i Vårdö. Då träffade hon sin man Paul-Mårten Sjölund.

– Jag visste redan vem hans mamma var eftersom hon också kom ifrån Kronoby. Hon bjöd hem mig på middag en dag och då började jag och Paul-Mårten prata. Sedan umgicks vi mer och mer.

Under deras första tid tillsammans studerade Maria ännu så hon pendlade mellan Åbo och Vårdö. 1996 flyttade hon permanent till Vårdö och nu har de varit gifta i 24 år.

Vad är det bästa med att bo på Simskäla?

– Det är lugnt, vackert och rogivande. Vi behöver inte fundera på vad grannarna gör och tycker. Man får vara som man är.

Jobbar som diakon

Maria har i grunden en teologiexamen från Åbo. När hon senare flyttade till Åland fick hon göra en del diakoniarbete i Saltvik. Hon blev förtjust i det jobbet och valde därför att gå en vuxenutbildning på distans. I dag jobbar hon som diakon i Finström-Geta församling och är mycket nöjd med sitt yrkesval.

– Det är många som frågar om jag någon gång vill jobba som präst. Men jag har faktiskt ingen plan på att göra det, jag trivs så bra med jobbet som diakon.

Maria berättar att jobbet är väldigt varierande och intressant. Hon har ansvar för kyrkans sociala arbete och pratar med folk om livets alla frågor och bekymmer. Det kan vara allt från separation och sjukdomar till ekonomiska problem och missbruk. Hon håller även i grupper som träffas regelbundet, till exempel syföreningar och föräldra-barngrupper.

– Det är många intressanta möten med människor. Jag känner att jag har fått ett stort förtroende som får hjälpa folk när de går igenom svåra saker.

En hektisk vardag

2005 flyttade Maria och Paul-Mårten in i ett hus på Simskäla. Där bor de ännu i dag tillsammans med fyra barn, får, kor, katter och myskankor. Utöver jobb ska hushållet, den stora trädgården, alla barnen och djuren tas hand om. Det ska lagas mat, hjälpas med läxor och barnen ska skjutsas på sina aktiviteter. Det krävs alltså mycket planering och logistik för att få vardagen att fungera.

– Det är ett stort pussel som ska läggas vartefter. Det är en utmaning att få barnen i rätt tid till rätt ställe med rätt saker, säger Maria och skrattar.

Men som tur är hjälper barnen till. Och de samåker mycket med andra familjer vars barn också ska till musikinstitutet eller på innebandyträning. Barnen har numera blivit experter på att fråga runt och lösa skjutsar. När Maria kör bil till jobbet planerar hon sin arbetsdag i huvudet. När hon sedan kör hemåt växlar hon om och tänker ut vad de ska äta till middag och hur kvällens program ser ut.

– Sedan måste inte allt vara perfekt. Man kan inte hinna med allt och det är helt okej.

Musiken viktig

Maria har alltid varit intresserad av musik som är en viktig del av hennes liv. Som liten fick hennes mamma henne att börja spela piano, något som hon har fortsatt med.

– Jag upplevde att mamma pushade lite för mycket men i dag är jag glad och tacksam för att jag kan spela piano. Jag kan också spela gitarr och tycker om att sjunga.

 På samma sätt som sin mamma har Maria försökt få sina barn intresserade av musik. Ellen spelar piano och altviolin, Alfred har spelat cello, Linnea har spelat tvärflöjt och Cecilia sjunger mycket.

– Det är roligt att de har fått den gåvan. Jag hoppas att de har nytta av den och kan glädjas åt det i framtiden.