Klätterapan, Smilfinken, Snorvalpen och andra underfundiga filurer finns med i föreställningen ”Musik för små öron”. Dagisbarnen får vara med och aktivt sjunga och röra sig till de tonsatta dikterna som Annika Kleo och Nicklas Lantz framför.

Det är Annika Kleo som tonsatt Nina Grans dikter.

– Jag kände redan innan boken kom ut att jag ville tonsätta dikterna. Jag hade inte hunnit läsa en dikt klar innan melodin klarnade, säger Annika Kleo.

Hon har ännu inte tonsatt alla dikter i boken utan valt ut några att uppföra tillsammans med Nicklas Lantz.

– Vi hade premiär i januari och har varit runt i Österbotten och andra svenskspråkiga områden i Finland. Nu är vi på Åland, säger Annika Kleo.

Nicklas Lantz säger att det var jättespännande för honom att tillsammans med Annika Kleo göra denna föreställning.

– Jag har tidigare varit lite rädd för att göra barnteater. Jag tror inte att jag skulle gjort det om det inte var Annika som frågat. Nu är jag glatt överraskad och tycker att det var bra att jag vågade ta mig utanför min bekvämlighetszon, säger Nicklas Lantz.

Han säger också att det är spännande att möta olika grupper av barn eftersom man inte vet från gång till gång hur föreställningen ska tas emot.

– Det är roligt med barn eftersom de inte klappar av artighet utan att föreställningen är bra, säger Nicklas Lantz.

Hur beskriver ni föreställningen?

– Den är nära, intensiv, rolig, lekfull och interaktiv med mycket musik och lite teater, säger Annika Kleo.

Surmulen och Skuttharen

I dag får barnen på dagiset i Emkarby, Finström besök av ”Teater nära”. De ska både få lyssna och delta i de olika sångerna.

Annika Kleo berättar att sångerna kommer från dikter i en bok.

– Vet ni vad en dikt är? säger hon.

– Ja, det är när man blandar ihop ord som blir en berättelse, säger Arthur Ellfolk.

Annika Kleo nickar och säger att han har rätt. Sedan berättar hon om boken med dikter och att hon har satt melodi till dikterna som de ska sjunga.

– I vissa sånger får ni hjälpa till och sjunga och i vissa får ni röra på er, säger hon innan föreställningen börjar.

Barnen skrattar åt de olika figurerna som sångerna handlar om. De får se Surmulen skrapa med fötterna i marken och fnysa och Skuttharen som är så vild och bara vill hoppa och skutta.

– Nu ska vi sjunga om en liten fågelunge, piplärkan. Familjen fågel ska ha pipkalas och namnge den lilla ungen. Vad tycker ni att den ska heta?, säger Annika Kleo.

Hon får en massa förslag men till sist bestämmer man att fågelungen ska heta Skratt.

Föreställningen håller på i cirka 30 minuter och efter det får de barn som vill testa de olika instrumenten.

Vad tycker ni var roligast?

– Hela föreställningen var jätterolig, säger Agnes Cederlöf.

– Att sjunga och dansa, säger Arthur Ellfolk medan han testar på att spela på cymbalen.

Även dagispersonalen tycker att föreställningen var helt fantastisk.

– Synd att de barn som är sjuka i dag inte kunde se den. Det är lite tråkigt. Men ni var riktigt, riktigt bra, säger föreståndaren Anki Eriksson.