Det ordkrig som utspelades under klimatkonferensen i Dubai kan beskrivas som kafkaeskt, nästan poetiskt till sin natur. En dans av diplomati och försiktiga formuleringar, där avtalets språk reflekterar den komplexa balansakten mellan olika globala intressen. Ska vi ”fasa ner” eller ”fasa ut” fossila bränslen – olja, kol och gas? Intensiva förhandlingar tvingade deltagarna till övertid och nattarbete.

Till slut kunde man enas kring begreppet ”to transition away from fossil fuels” alltså ”en övergång från fossila bränslen”. COP28 kulminerade alltså trots allt i ett historiskt beslut: för första gången har länder faktiskt enats kring en formulering som benämner fossila bränslen som problemet. Det är en milstolpe och en avgörande vändpunkt, även om det inte innebär en fullständig utfasning.

Framstegen visar på en värld som rör sig mot samförstånd, vad gäller anpassning till klimatförändringarna och finansiering av nödvändiga åtgärder, inklusive skapandet av en förlust- och skadefond som ska stödja klimatutsatta utvecklingsländer. Ändå anser många, särskilt de som representerar dessa klimatsårbara länder, att åtagandena är otillräckliga. FN:s generalsekreterare António Guterres framhöll att utfasningen av fossila bränslen är oundviklig, nödvändig och central för klimaträttvisa.

Ironin är uppenbar: både utsläppen från fossila bränslen och de ord vi använt för att beskriva vår respons är skapade av oss människor. Ord som länge har stöttat en era dominerad av fossila bränslen omformuleras nu för att förutspå dess slut. Ord som så länge har upprätthållit en era av fossila bränslen skrivs nu om, för att leda oss in i en ny era. Transitioning – en övergång, en omställning.

Denna språkliga förändring vid COP28 speglar en växande insikt om klimatkrisens allvar och brådskande natur. Medan vissa länder ser beslutet som en stor framgång, anser andra, främst små östater, att det är otillräckligt, vilket understryker behovet av mer omfattande och omedelbara åtgärder.

Vi står vid ett vägskäl där både problemet och lösningen ligger i våra händer. Vid detta kritiska skede blir det tydligt att vår räddning inte enbart finns i teknisk innovation eller politiska förändringar, utan även i vår förmåga att omdefiniera vår relation till naturen och våra energikällor. Orden tycks kunna rädda oss, genom att leda oss bort från fossila bränslen.

Detta ögonblick i historien påminner oss om att vår framtid är skör och beroende av de ord vi väljer att enas kring och de handlingar de inspirerar till.

Så välj dina ord med eftertanke och visshet om deras makt.

Med det vill jag önska ett Gott Nytt År, där vi fortsätter att dra vårt strå till stacken för en rättvis övergång till förnybar energi.

Allt gott till nästa gång

Anna Häger