Apropå ledaren
I ledaren ”Från stängda gränser till laglig narkotika?” granskar redaktör Niklas Lampi en del av ÅDs politik. NL skriver ”Åländsk demokrati har gjort en intressant ideologisk resa från främlingsfientlighet till drogliberalism.”. Vi är inte främlingsfientliga och bara för att man vågar debattera narkotikaproblemen, så borde man inte behöva bli stigmatiserad.
Då jag kom in i lagtinget, så undrade NL hur jag skulle fördriva tiden, då ju väldigt få frågor handlar om flyktingfrågan. Och så är det. Oberoende om man är för eller emot, så kommer flyktingfrågor, jaktfrågor, motorsport eller triathlon sällan på bordet.
Senaste vecka lämnade jag dock in en skriftlig fråga. Rubriken: ”Säkerheten kring och på Åland” Text: ”På senare tid har fler och fler terrordåd skett i Europa, även i närområdet, vilka riktats mot kvinnor och turistiska mål.” Fråga: ”Vilka åtgärder har landskapsregeringen vidtagit under 2017 och vilka åtgärder kommer ytterligare att vidtas under året för att garantera säkerheten på Åland för alla ålänningar och även för turisterna?” Det är minister Fellman, som ska svara.
Jag visste att jag lätt kan engagera mig i politiska frågor men mitt rättesnöre har hela tiden varit att kritisk granska regeringens förslag, och i mån av möjlighet lägga fram alternativ. Åländsk demokrati är det enda partiet, som är emot övertagandet av beskattningen, eller, som vi säger: ”vi är väldigt tveksamma”.
Som enda parti gick jag hårt emot stödet till vindkraften, och ville att det skulle delas mellan olika energiformer. Detta blev senare den linje, som den finska regeringen anammade.
Jag var väl den, som högst kritiserade planen på att bygga Ålands längsta bro till en holme, som få hört talas om. Senare sällade sig även ÅTs storägare till samma åsikt. I trafikpolitiken ifrågasatte jag varför endast elbilar ska stödjas, medan man i Sverige och i Finland även stöder gasbilar.
När jag inför årsskiftet blev medlem i ANDTS-kommitten (så kallade drogkommitten) så ville jag ta reda på basfakta. Av polisen fick jag reda på att fem personer hade avlidit av narkotikarelaterade orsaker 2015, och minst en varje år under 2000-talet. Jag fick å andra sidan reda på att Portugal gått från toppa i dödsstatistiken i slutet av 1900-talet till att nå botten. Med samma dödlighet skulle Åland ha ett dödsfall per tio år.
Vi fick aldrig den flyktingförläggning, som vissa politiker ville ha. Några kommuner har tagit emot flyktingar, men det har varit familjer, inte så kallade ensamkommande män, och vissa har till och med delat vår religion.
Däremot fick jag under sommaren fick reda på att det kan vara så många som tolv ålänningar, som dött av narkotikarelaterade orsaker under minister Valves ministertid, så ställde jag en skriftlig fråga. Han ser inget problem utan talade om alkoläsk, e-cigaretter och tobaksfri duo i sitt svar. Jag sade att han påminde om Bagdad-Bob.
Kanske även NL bara ser dessa som kriminella pundare, som ingen politiker behöver bry sig om. Men vi från Åländsk demokrati anser att alla ålänningar har samma värde. Även om de hamnat långt ner i Stockholms narkotikaträsk. De har en mor och en far, syskon och vänner på Åland.
Jag vet att Portugals narkotikapolitik är en förebild i Europa och ti och med hela världen. Kanske vi kan lära oss något av den? De har ändrat sina preventiva åtgärder. De ser inte missbrukaren som kriminell. De ser bara säljarna som kriminella. De har effektiviserat vården och återintegreringen. NL visar att han har rudimentär kunskap om detta.
Statsminister Stoltenberg (Arbeiderpartiet) i Norge arrangerade seminarier där portugiserna var med via länk, men sen kom maktskiftet. För en tid sedan ändrade Höyre sitt partiprogram utgående från den ”portugisiska modellen” och innehar statsministerposten. Även Miljöpartiet, de gröna och Vänstre är för en ny narkotikapolitik i Norge.
I våras ändrade Estland sin narkotikapolitik enligt samma modell på försök kring Tallinn. Om experimentet faller väl ut, så systemet testas i hela Estland nästa år.
Samma dag, som jag besökte SICAD i våras, så var en delegation från Kanada på besök. Nyligen läste jag att de ändrar sin narkotikapolitik nästa år. NL kan läsa på lite mer innan han påstår att ÅD är ensamma om att vilja ändra narkotikapolitiken. Men NL anser kanske att tolv åländska dödsfall inte är något att bry sig om så länge det inte drabbar hans familj.
NL avslutar med ”Avskaffa demilitariseringen? Tillåt månggifte? Lugn NL. Vi stöder demilitariseringen och vill säkerställa och garantera Ålandsöarnas befolkning dess språk, dess kultur och dess lokala svenska traditioner. Därför är vi emot månggifte, kvinnoförtryck, ”hedersmord”, könsstympningar, ISIS och barnäktenskap.
Stephan Toivonen
Åländsk Demokrati

Ålandstidningen