I år har tre hundar förgiftats av alggifter, två har avlidit och en blev allvarligt sjuk. Detta är högst ovanligt, under mina yrkesverksamma 35 år som praktiserande veterinär hade jag endast ett sådant fall. Jag beklagar sorgen hos hundägarna, jag känner vilken hemsk förlust det är som hundägare själv!
Alggifterna i havet är mycket falska. Vi vet att gifterna förekommer vid massblomningar av alger. Vissa, inte alla, algarter producerar dödliga toxiner. Toxiner kan finnas osynligt i vatten, fast själva algerna (cyanobakterierna) är borta. Så kallade giftalger producerar inte alltid toxiner, bara under vissa förhållanden. Det värsta är att vi inte vet exakt vad som krävs att algerna börjar utsöndra toxiner. Forskning behövs mera och akut. Är det någonting nu som har ändrat ekosystemet och/eller klimatet?

Övergödningen av Östersjön med näringsämnen kväve och framförallt fosfor är orsak till massblomning av alger varje sommar när vattnet blir tillräckligt varmt. Det gäller att stoppa all gödning av Östersjön som vi människor orsakar.
Tyvärr har det gått så långt att ingen omedelbar förbättring kan nås. I de stora döda delar av Östersjöns botten finns fosfor i bottensedimentet, därifrån det upplöses och ger näring till algblomningen. Döda bottnar kunde man rehabilitera med syresättning, ett enorm projekt. Stora flottar med effektiva vattenpumpar med energi via solpaneler/vindmöllor/vågkraftverk har skissats.

Hos den tidigare miljömyndigheten, hälsoinspektionen, prioriterades kampen mot utsläpp av näringsämnen till havet: jag arbetade som planerare och organisatör med den orädde och energiska hälsoinspektör Ben Johans samt lagkunniga och skickliga administratören förvaltningssekreterare Eva Dahlén som ett effektiv team.
Ben Johans inspekterade alla våra passagerarefärjor och landskapsfärjor. Metoden var enkel men effektiv: Ben besökte maskinavdelningen, granskade vattenbunkringsjournalerna och såg hur mycket vatten det tagits in och hur mycket pumpats i land, skillnaden mellan dessa hade dumpats i havet. Reningsverken på en del färjor visade sig pumpa ut smutsigare vatten än de inkommande vattnet.
Proceduren, som baserade sig på sedimentering, fungerade inte när fartygen gungade. Jag vet inte om man i dag har någon kostnadseffektiv och fungerande reningsmetod ombord på fartyg eller är det enda säkra sättet att pumpa avloppsvattnet i land. Reningsverken togs bort och samtliga rederier hos oss började tömma tankarna i hamnarna till landbaserade reningsverk.
Nästa projekt som hälsoinspektionen genomförde var att vi fick alla stora gästhamnar installera mottagning av avloppsslam från fritidsbåtar. Kommunala reningsverk övervakades och inspekterades sedan tidigare, men hälsoinspektionen kartlade även samtliga enskilda avlopp kommunvis.
Vi han med flera kommuner och gällande vissa kritiska områden tog hälsoinspektionen också enskilda beslut för att åtgärda bristfällig rening (till exempel Sviby-tillrinningsområdet och Kalmarnäs i Jomala). De övriga områden sanerades i samarbete med respektive kommun (till exempel i Vårdö).
En hel del övriga källor med näringsutsläpp, som exempel rävfarm och gödsellager, övervakades och åtgärdades kontinuerligt. Gödselspridningen på åkrar var inte hälsonämndens behörighet och mot kryssningsfartygs avloppsvattendumpning i internationella vatten fanns det ingen lag att stöda sig på.

Som politiker har jag fortsatt att kämpa mot näringsutsläpp. I stadsfullmäktige november 2013, under debatten om anskaffningen av ekologiska livsmedelsråvaror till stadens daghem och skolor, kritiserade jag gödselspridningen på åkrar på Åland.
Regelverket tillät spridningen fram till 15 oktober, men det gällde dispens till 15 november under förutsättning att marken var otjälad och torr. Jag fick sedan påhopp av producentförbundets VL Herbert Lindström med uppmaning på att be om ursäkt för jordbrukarkåren.
När debatten avtog, kom Producentförbundet med anhållan att dispensen skulle ytterligare förlängas! Jag motionerade redan 26.10.2010 i stadsfullmäktige för tillräckligt kapacitet till pumpning av avloppsvatten från besökande kryssningsfartyg till vårt reningsverk.
Mariehamns hamn har i dag kapacitet på en del kajer för 30 kubikmeter per timme. Intresseorganisationen för kryssningsrederier European Cruise Control ställer som villkor kapacitet för 200 kubikmeter per timme. Min motion dök först nu 27.01.2015 opp till behandling i fullmäktige. Beslutet blev att ansvaret övergår från och med 01.01.2015 på Mariehamns hamn Ab. Jag försöker bevaka att ärendets behandling inte tar ytterligare fem år!

Jag önskar framgång till Linda Pussinens initiativ till kampanj för att stoppa dumpningen av avloppsvatten i Östersjön från kryssningsfartyg. Var övertygande och envis, lycka till!

Rauli Lehtinen
Miljökämpe vid Östersjön
liberal lagtingskandidat

Ålandstidningen