Konsten i landskapets utrymmen ska vara inbjudande, representativ och ha åländsk koppling. Dessutom är det viktigt att både nya och gamla verk representeras, och att det finns en jämställdhet mellan manliga och kvinnliga konstnärer. Det berättar Susanne Procopé Ilmonen, överintendent vid Ålands konstmuseum, när hon guidar oss genom konsten i landskapets lokaler.

När museet väljer ut vilka verk från samlingen som ska nå landskapet tar de även hänsyn till hur bra tavlorna trivs i de olika miljöerna, och vid ministrarnas personliga tycke och smak.

– Det är förstås viktigt att ministrarna trivs i sina rum. Men i kulturministerns rum tycker vi att det är extra viktigt att olika konstformer representeras, så Annika Hambrudd har inte så mycket att säga till om, skrattar Susanne Procopé Ilmonen.

I kulturministerns rum har Jonas Wiléns dansande serie hängt under flera mandatperioder.

– Den gör sig bra här inne, och har uppskattats av alla kulturministrar vad jag vet, säger Susanne Procopé Ilmonen.

Mariehamnsmotiv

Både i korridorerna och i ministerrummen återfinns flera tavlor med Ålandsmotiv. I social- och hälsovårdsminister Arsim Zekajs rum hänger till exempel flera tavlor av Hülya Tokur-Ehres föreställande olika platser i Mariehamn.

Även i infrastruktur- och klimatministerns rum finns ett Mariehamnsmotiv representerat, i form av Jonnie Listherbys oljemålning av Torggatan.

– När jag valde tavlorna till mitt rum tänkte jag på motiv som kunde passa en infrastrukturminister, säger Camilla Gunell.

I hennes rum hänger även Caroline Pippings akvarellmålning ”1001 Buddhas”.

– Det är mycket som händer i trafikpolitiken just nu. Det är skönt att kunna slappna av med Buddha emellanåt, skrattar Camilla Gunell.

Mer fokus på konsten

I lantråd Katrin Sjögrens rum hänger bland annat en tavla av Viking Andersson som tros heta ”Man kan inte segla ihjäl sig”. Här har den hängt sedan den förra mandatperioden.

– Min företrädare ville gärna ha den på sitt rum så den flyttades hit från plenisalen. Det är jag tacksam för, den är väldigt fin, säger Katrin Sjögren.

Eftersom att lagtingets lokaler passar bättre för stora verk och att allmänheten oftare rör sig där är konsten mer genomtänkt i lagtinget, berättar Susanne Procopé Ilmonen.

Men i framtiden önskar både hon och Katrin Sjögren att mer fokus läggs på konsten i landskapet.

– Tavlorna gör väldigt mycket för trivseln, inte minst för våra besökare. Vi önskar få hit ännu fler verk, säger Katrin Sjögren.

– Att lägga mer fokus på landskapets konst är något museet hoppas få mer tid och resurser till i framtiden, avslutar Susanne Procopé Ilmonen.