Han vill ha mer glädje och frimodighet i kyrkan.
Biskop Gustav Björkstrand är på Åland för att bekanta sig med alla församlingar och knyta kontakter. Och bråttom har han.
Vi träffade biskopen 18 minuter i Jomala för intervju. Sedan virvlade han vidare mot Saltvik.
KYRKLIGT Det är inte visitationsrunda biskopen är ute på när han under några höstdagar besöker alla åländska församlingar.
-När jag blev biskop lovade jag att jag skulle göra en snabbrond till all 75 församlingar som finns i Borgå stift. Nu har jag klarat av ett drygt 40-tal. Under senhösten besöker jag Närpes och Korsholm och under januari Åboland, säger Gustav Björkstrand.
Kontaktnät
I alla församlingar träffar han de anställda och de förtroendevalda.
-Jag hoppas att det ska bli lättare att ta kontakt med mig senare om det behövs. Det är ju lättare att prata med folk man hälsat på, säger biskopen.
Intrycken han får från sin rundresa ska han samla i ett herdabrev och i november nästa år kallar han till stiftsdagar i Jakobstad.
- Det hoppas jag blir en stor kyrklig och finlandssvensk manifestation, säger han.
Det faktum att ingen biskop i Borgå stift kallat till stiftsdagar tidigare är inget hinder, biskopen har rätt att sammankalla till sådana dagar.
- Jag hoppas på ett deltagande på tusen personer eller fler, säger han.
Vad får man?
Cirka 90 procent av alla finlandssvenskar är medlemmar av kyrkan, nästan åtta procent mer än riksmedeltalet. Men det betyder inte att allt är väl inom församlingarna.
-Det finns två problemområden. Det ena är att kyrkan uppfattas som en plats där man bråkar och är intolerant samt det faktum att många väljer att lämna kyrkan, säger Gustav Björkstrand.
Även om han talar i egen sak påpekar biskopen en självklarhet: tillståndet i de allra flesta församlingarna är gott. Men, det finns församlingar med problem och om dem skrivs det mycket. Därför blir den allmänna bilden av livet i församlingarna skuggad av det.
Björkstrand framhåller också att kyrkan måste bli mycket bättre på att göra reklam för sig.
-Det är helt naturligt att man frågar "och vad får jag för kyrkoskatten?" Det gör man om man går med i andra föreningar också. Då ska kyrkan kunna svara. Säga att vi håller kyrkor och kyrkogårdar välskötta, har hand om själavård, diakoni, ungdomsverksamghet och mission och många andra frågor som gör vardagen lite lättare, säger biskopen.
Vad ersätter?
Han citerar gärna den brittiska religionsvetaren Grace Davie som analyserat hur utvecklingen inom församlingarna gått från tvångsanslutning till konsumtionssamhällets attityd.
- Det kan man inte göra någonting åt, samhället förändras. Men vi borde mer lyfta fram allt arbete som församlingarna gör och ställa frågan: vem gör det här om inte vi gör det?
Om inte församlingarna erbjuder själavård och diakoni så måste kommun och samhälle ta över. Men har man resurser för det, frågar biskopen något retoriskt.
Han är för största möjliga öppenhet i kyrkan.
-Kyrkan är till för alla, den finns där när vi behöver den. Jag tycker illa om de drag av fundamentalism som ibland går i dagen och som vill att kyrkan bara ska vara för de utvalda, säger han.
Glädjen viktig
Glädje, riktig glädje, och frimodighet skulle han gärna se mer av i kyrkan.
-Visst måste vi vara glada när vi tänker på att vi accepteras som vi är, att vi är älskade delar av en gemenskap, säger biskopen allvarligt.
Kvinnoprästfrågan, som splittrat en del församlingar, tror biskop Björkstrand snart är historia.
-Det finns ett beslut från biskopsmötet som säger att man inte prästviger personer som vägrar samarbeta. På så vis kommer man ifrån konflikterna.
För egen del har biskopen inte stött på präster som inte vill samarbeta.
- Alla präster jag prästvigt hittills har varit kvinnor, säger han.
Och så skyndar biskopen med sällskap, bestående av kontraktsprost Mårten Andersson, domkapitlets notarie Claes Abrahamsson och prästassessor Roger Syrén, vidare mot Saltvik.

Ålandstidningen