Författaren Signelia Häggblom, född i Eckerö Marby har avlidit i Upplands Väsby i Sverige, där hon bott under många år. Hon var född den 6 juni 1917 och hade denna sommar fyllt 93 år.
AVLIDEN Signelia var en varm och glad människa, lätt att få kontakt med.
Som Ålands litteraturförenings ordförande träffade jag henne ett antal gånger och hon var alltid så glad över att få räknas till de riktiga författarna och att hennes dikter "dög" i en diktantologi som litteraturföreningen gav ut.
Hätsk debatt
För att förstå det måste man veta hur illa Signelia Häggblom behandlades under 1940-talet, när tre av hennes totalt fem romaner gavs ut.
Hennes böcker gavs ut på förlaget Bro i Åbo, ägt av vårdöbon Otto Andersson. Hans uttalade ambition var att ge ut litteratur för folket och Signelia Häggblom passade väl in i den utgivningsprofilen och blev snabbt den mest lästa författaren i Svenskfinland.
Det gav upphov till den stundtals mycket hätska "folksmaksdebatten", där akademiskt inriktade kritiker skarpt fördömde den här typen av litteratur och kallade den "förljugen". Även Sally Salminens succéroman "Katrina" kritiserades i samma sammanhang.
Med facit i hand kan man se att Signelia Häggblom banade väg för andra kvinnliga författare med ambition att skriva folkligt, som Anni Blomqvist och Agnes Rask.
Naturbegåvning
Signelias första roman var "Där föddes en flicka", som kom ut 1943. Signelia var bara 21 år när hon skrev romanen och den handlar om hennes mormors liv och var den roman som Signelia satte högst bland de egna böckerna.
1944 kom "Vinden bär hem" och året efter "I skuggan av Kastelholm", Signelias mest kända roman.
Att hon var en naturbegåvning som författare är klart. Hon hade ingen annan utbildning än folkskola. Och även om romanerna nötts av tidens tand och motiven kan kännas konventionella så finns här en äkta berättares röst, en som gläder sig åt att få förmedla en historia.
1950 kom "När bergen blommar" , sedan tog berättarglädjen slut och Signelia gjorde annat. Flyttade till Sverige, bildade familj och var verksam som egen företagare.
1994 kom hennes femte och sista roman ut, "Innan dagen gryr", även den med historiskt-folkligt tema och 1995 satte Teaterföreningen i Mariehamn upp hennes pjäs "Gud har lovat föda mig". Den handlar om ett tragiskt öde från 1600-talet med husbonden på Signilskär som dömdes till döden för hädelse.
Blev belönad
Om de akademiska kritikerna tyckte illa om Signelia Häggbloms böcker så var dess populärare bland läsarna som verkligen älskade hennes berättelser från ett svunnet Åland.
1999 belönades hon av Eckerö kommun med titeln Årets kulturperson.
Under de sista åren av sitt liv var Signelia sjuklig och orken sinade. Men hon läste noga Ålandstidningen och hörde ofta av sig för att fråga om saker som stått i tidningen.
Hon älskade att läsa och hon var en flitig dagboksskrivare. Den litteraturforskare som i framtiden vill skriva om Signelia kommer inte att ha brist på material.
Signelia Häggblom saknas av barn, barnbarn och barnbarns barn.
Och förstås, av alla sina läsare.
Ålandstidningen