André Wickström gjorde sin första standupshow 1995 och sedan 20 år tillbaks har humorn varit hans levebröd. Under sin komikerkarriär har han medverkat i ett flertal tv-produktioner, släppt en bok och gjort ståuppshower runt om i Sverige och Finland.
Lördagen den 14 oktober kommer han till Åland, som en av de fyra gästande komikerna på eventet LÅL Standup.
Hans standupnummer riktar sig inte till någon specifik åldersgrupp, men han betonar vikten av att som komiker kunna relatera till sitt eget material. Av den anledningen består en stor del av André Wickströms material av snack om rollen som 47-årig trebarnspappa med sambo.
– Man måste ju tala om det som man vet någonting om och mig själv känner jag ganska bra. Det blir ju märkligt om jag skulle ha jättemycket material om nattklubbar, säger han.
Du har ju gjort standup på Åland tidigare. Om du drar dig till minnes, hur skulle du säga att man underhåller ålänningar? Finns det något som går hem extra bra?
– Nej, jag tycker att överlag helt vanliga observationer, som att leva ihop med en annan människa, saker som folk känner igen sig i, är oftast det som går bäst hem. Om jag börjar tala om att jobba på ett vattenreningsverk så tror jag inte att alla känner igen sig (skratt).
”En jäkla uppförsbacke”
Att publiken är för full och inte orkar med händer ibland, och det har enligt honom själv resulterat i André Wickströms sämsta standupföreställningar.
– Det kan ske i samband med firmagig där det är en person som bestämt att det ska vara standup och ingen annan på firman vill ha det utan de vill vara sociala och dricka öl. Det är lite motigt, det är en jäkla uppförsbacke att försöka få med den publiken när de helt klart inte vill.
– De bästa kvällarna är när folk kommer för att de vill se standup. Det här på Alandica är till exempel en sådan. Det är verkligen de bästa förutsättningarna. Så jag tror att min bästa föreställning blir på Åland.
Du har hållit på med standup länge nu, hur skulle du säga att scenen har förändrats sedan du började?
– I dag när man tittar på standup från början av 2000-talet så känns folk väldigt okänsliga, jämfört med hur det är i dag när man ska tänka på andra och på att saker kan vara sårande.
André Wickström menar att det för 20 år sedan ansågs roligt att vara okänslig och att säga ”hemskheter”.
– För ingen upplevde det som okänsligt. Eller kanske någon gjorde det, jag vet inte, men det var i alla fall helt annorlunda. Jag menar, man talade om invandrare på ett helt annat sätt än vad man gör i dag, till exempel. När samhället ändras måste komikerna också ändras, det finns ingenting värre än att en komiker håller fast vid att ”nej, men det här kunde jag dra 1980 och nu ska jag kunna dra det 2023 också”, för det kan vara roligt då och inte roligt i dag. Om det finns en möjlighet att det sårar någon så måste man tänka efter och låta bli att såra. Det här gör man ju för att få skratt och för att alla ska tycka att det är kul.
Lite yrkesskadad
Skrattar du ofta? Jag tänker mig att bilden av en komiker är att de har roligt hela tiden, men så är det väl knappast?
– Nej, utan roligast har man när man skapar tillsammans med någon annan. Men annars så tar ju vi komiker komiken väldigt allvarligt, vi är ganska svårflörtade. Ofta blir vi analytiska, man hör ett skämt och så tänker man ”hm, hur skulle jag berättat det där?”. Lite yrkesskadad är man.
Karriärmässigt är det sin medverkan i Parlamentet och Solsidan som André Wickström är mest stolt över.
Just medverkandet i Parlamentet beskriver han som en stor dröm som gick i uppfyllelse.
– Jag kommer ihåg när jag flyttade till Vasa år 1999. Då brukade jag alltid på söndagar titta på Parlamentet och så tänkte jag stilla för mig själv att ”åh, det där programmet skulle vara roligt att någon gång få vara med i”. Och sedan blev det sant, jag fick vara med plötsligt. Det kändes stort.
Känner folk igen dig när du går ut på gatorna i Helsingfors?
– Nja, säkert finns det någon men här i Helsingfors ska man inte visa att man vet vem någon är, det är liksom o-coolt att känna igen folk. Man ska demonstrativt visa att ”jag har ingen aning vem du är”. Stockholm har lite samma syndrom. Det är lite så, ”titta, där går Henrik Schyffert! Jag har ingen aning om vem det är”.
Just nu regisserar André Wickström revyn ”Fina pipor” som har premiär på Svenska Teatern i Helsingfors den 1 november, och som han skrivit tillsammans med den finska humorkollegan Stan Saanila.
Hur ser dina framtidsplaner ut?
– Våren ser ut att bli mest standup. Men man vet aldrig vad som dyker upp, säger han.
