Vingle och Erbarmar ses igen efter tio år för att uppleva ännu ett tältäventyr, och mycket påminner om när Leif och Billy tältar i SVT. Männens relation fortsätter existera enbart för att de råkade växa upp ihop, och frågan är om de över huvud taget tycker om varandra. Den ena i duon tycker sig vara lite bättre och veta lite mer om livet än den andra (och är noga med att framföra detta), och det är uppenbart att skogen är det absolut sista stället de här männen borde befinna sig.

Sedan senast har Vingle blivit en framgångsrik (nåja) programledare, och Erbarmar har gift sig med Vingles mamma. Det sistnämnda ger förstås upphov till obekväma konversationer, och en konflikt som håller i sig föreställningen igenom.

Männens livssituation och nyblivna familjekonstellation är så orelaterbar att det blir roligt, och föreställningen bekräftar alla mina fördomar om manlig vänskap. Man ses var tionde år och för att uppdatera varandra om vad man jobbar med och hur många barn man har fått sedan sist. När man ses åker man ut och tältar, och att den ene gift sig med den andres mamma ger visserligen upphov till humoristiska dispyter, men görs inte till en större grej än det behöver vara.

Manuset är fyndigt, och det är svårt att förstå hur regissören lyckas komma på vad två män i ett tält ska prata om i 90 konstanta minuter. Publiken skrattar högt genom hela föreställningen, och eftersom den visas på Teater Gårdens intima utomhusscen är publikens interaktion en stor del av upplevelsen. Sammantaget är ”Två män i ett tält två” är en kaotisk humorföreställning om en vänskapsrelation mellan två män i 40-årsåldern, som är sevärd för den som vill få skratta i en naturskön miljö i sommar.