På onsdag nästa vecka har sommarens stora operasatsning ”Katrina – en musikteater” premiär.
I torsdags anlände orkestern till Alandica, vilket innebär att hela ensemblen är samlad och att de slutgiltiga repetitionerna är i gång.
– Det är väldigt roligt att vi nu är fulltaliga under repetitionerna. Det märks att vi alla strävar åt samma håll, säger Ida Kronholm, som regisserat föreställningen tillsammans med Carina Karlsson.
”Proffsigt gäng”
Ensemblen består av Katrina kammarkör, Estonia sinfonietta och Ålands kammarensemble, samt solister. Lydia Eriksson och Viveka Rydén Mårtensson från Ålands kammarensemble är glada över att man äntligen har börjat repetera tillsammans med resten av gruppen.
– Hittills har vi ju tränat på egen hand, och det blir en helt annan helhet när man får höra replikerna, säger Viveka Rydén Mårtensson.
– Det har varit roligt att träffa de andra, det är ett väldigt proffsigt gäng och en bra stämning både på och bakom scenen, tillägger Lydia Eriksson.
Emilia Josefsson från Katrina kammarkör håller med om att man är ett härligt gäng på scen, och säger att det är kul att det är olika nivåer på skådespelarna.
– Vi i kören är ju alla glada amatörer med vanliga jobb på sidan. Det är väldigt kul men också utmanande att få göra detta med proffs, säger hon.
”Berättelse om kvinnlig styrka”
En av solisterna i ensemblen är Therese Karlsson, som gör rollen som Katrinas goda vän Beda. Hon var med även senast Katrina sattes upp på Åland för 27 år sedan, då i rollen som Bedas dotter Lydia.
– Det är väldigt kul att vara med igen. Det är en stark berättelse om kvinnlig styrka, med ett tema som passar även dessa dagar, säger hon.
För Therese Karlsson, som sett båda föreställningarna komma till liv, är det tydligt att de skiljer sig mycket åt.
– Det är mycket mer fokus på Katrina nu, berättelsen har en helt annan vinkel, säger hon.
Nytt dramaturgiskt grepp
Framför allt är det det dramaturgiska greppet om berättelsen som skiljer sig, berättar Ida Kronholm.
– Vi har skrivit ett helt nytt manus vilket gör att det är en helt annan föreställning, säger hon och fortsätter:
– Fokus ligger hela tiden på Katrinas perspektiv. Vi har valt att låta den första delen handla om hur hon bygger upp sitt liv, och den andra om hur hon måste lämna ifrån sig allt. Vi tänker att det är så livet fungerar, allt man samlat på sig måste man till slut lämna tillbaka.
Fram till premiären på onsdag återstår långa dagar av repetitioner.
– Men det är egentligen bara de sista delarna som ska falla på plats, sedan är allt vi saknar publiken, säger Ida Kronholm.
