”Lyra” (2021)

Av: Alison Millar.

Genre: Dokumentärfilm.

Under ett upplopp i nordirländska Londonderry sköts den unga journalisten Lyra McKee till döds i april 2019. Det var 20 år efter att Långfredagsavtalet undertecknades mellan Nordirland och Republiken Irland samt mellan Storbritannien och Republiken Irland, med förhoppningar om fred och stabilitet efter tre decennier av den blodiga ”Troubles”-konflikten mellan unionister/lojalister och nationalister/republikaner. Men våldsamheterna tog inte slut den där långfredagen 1998.

De politiska spänningarna har ökat på nytt under de senaste åren, bland annat som en följd av Storbritanniens utträde ur EU, och i mars i år höjde brittiska säkerhetsstyrkor terrorhotnivån från betydande till allvarlig – vilket är den största förändringen på tolv år. I dokumentärfilmen ”Lyra” söker regissören Alison Millar svar på sin vän Lyra McKees meningslösa död, liksom lyfter det betydelsefulla arv som hon lämnade efter sig.

Med passionerad och outtröttlig penna skrev McKee om Nordirlands offer i dåtiden och samtiden: om oförklarliga försvinnanden och mord, om den höga självmordsstatistiken bland unga som växer upp i fredsavtalets kölvatten, och mycket annat. Att se ”Lyra” ger kraft att kämpa för berättelserna som behöver komma fram, men hjälper en också att förstå att en splittrande konflikt sällan har ett slutdatum – utan ger sig till känna över generationsgränserna på sätt som ingen kunnat förutse.

Linton Kwesi Johnson

Dub-poet och samhällsdebattör

Det skvallras om att han var extremt nära att få Nobelpriset i litteratur för några år sedan. Han har som en av två levande personer fått sin poesi utgiven i det prominenta brittiska bokförlaget Penguins ”Modern Classics”-serie samt tilldelats det prestigefyllda PEN Pinter Prize och en medalj från Institute of Jamaica.

Brittisk-jamaicanske poeten, reggaeartisten och debattören Linton Kwesi Johnson, ”LKJ”, är en av sin generations viktigaste röster. Han föddes på den jamaicanska landsbygden 1952 och flyttade till Storbritannien elva år senare, där han engagerade sig i den brittiska grenen av Svarta pantrarnas ungdomssektion. Inspirerad av aktivismen och reggaens protestlyrik blev han poet och började, med stor framgång, tonsätta sina dikter i slutet av 70-talet.

Oavsett hur man ställer sig till väpnad aktivism ger LKJ, genom sina texter och sin musik, oss möjligheten att lyssna till vittnesmål om polisbrutalitet, rasism och det hårda motstånd som många i den stora efterkrigstida migrationsvågen från de forna karibiska kolonierna mötte i Storbritannien. Med pondus och ett vasst intellekt sätter han ord på rasismen i makten och ordningsväsendet – något jag själv hade glädjen att lyssna till på Författarscenen i Malmö i september. För den som bor på Åland finns hans musik och texter bara en internetsökning bort.

”Orientalism” (1978)

Av: Edward Said.

Genre: Idéhistoria.

De flesta som lever i väst bär på uppfattningar om vad Mellanöstern är. De inre bilderna av den mycket löst definierade regionen har kanske ett sepiaskiftande filter över sig, där sanden yr och luften dallrar av värme. Soundtracket är förmodligen melodier byggda på kvartstoner i så kallade ”orientaliska skalor”. Och kanske, men bara kanske – för det är en svår sak att rannsaka sitt eget generaliserande – så kantas uppfattningen av Mellanöstern av idéer om religiös konservatism och fanatism, klantillhörighet, omöjliga konflikter och ”djungelns lag”.

Med sin banbrytande bok ”Orientalism” från 1978 utmanar den palestinsk-amerikanske akademikern Edward Said vår (västliga) kunskapsproduktion om den mytomspunna ”Orienten” genom att skala bort lagren av påstådd vetenskaplig neutralitet. Det här gör han på ett brett material.

Läsaren ges tillfälle att ta itu med sina egna stereotyper om Mellanösterns invånare som enhetligt underlägsna, lata, misstänksamma, mystiska, i behov av räddning, och så vidare. Genom Edward Saids arbete bjuds vi in till Mellanösterns stora diversitet och nyansrikedom, något som hjälper oss att se det systematiska kontrasterande som genom åren målats upp mellan väst och ”Orienten” i skönlitteratur, konst, filosofi och politik. ”Orientalism” har blivit ett elementärt verk i bland annat postkoloniala studier, och dess influens har sträckt sig till platser bortom Mellanöstern – bland annat till Balkan genom Maria Todorovas bok ”Imagining the Balkans”.

Jens Assur med kollegor

Dokumentärfotografi och bildjournalistik

Det är svårt att välja en fotograf att lyfta fram som låga till förändring. Stjärnorna inom det dokumentära fältet är många, både här i Norden och internationellt: Sebastião Salgado, Borys Mychajlov, Diane Arbus, Robert Frank, Christer Strömholm, Hannah Modigh, Magnus Cederlund och Dorothea Lange är bara några exempel.

Den här gången får det bli svenske Jens Assur, fotograf och filmare som genom sina verk vill väcka samhällsdebatt och engagemang kring vår samtid, i Sverige och resten av världen (hans egna ord). Under tre års tid vid millennieskiftet arbetade han med sitt enorma projekt ”Och himlen därovan/Under the Shifting Skies” – en fotobok i två volymer på hela 256 sidor vardera, som genom 31 tematiska bildreportage berättar om mänsklighetens stundtals råa villkor. I hans fotografier möter vi samer, flyktingar, Hells Angels, nynazister och porrstjärnor på svensk mark. Ute i världen rör vi oss i konflikt, misär, politik, utveckling och förändring mellan platser som Jugoslavien, Angola, Sicilien, Kuba och Indien.

Fotografiets makt är aldrig oproblematisk, men med en öppen blick kan vi lära oss helt avgörande saker om de många sidor av att vara människa som faktiskt förenar oss.

”Identity: Sociological perspectives” (2013) och ”Identitetsillusionen: Lögnerna som binder oss samman” (2019

Av: Steph Lawler; Kwame Anthony Appiah.

Genre: Sociologi; Filosofi och idéhistoria.

Vilka är vi egentligen, där långt inne i hjärtat? Var kommer vi ifrån när det väl gäller? Och vad känner vi den där djupa, rotade tillhörigheten till?

I vår polariserade värld är identitet och självbild två enorma politiska vapen. De är skäl till konflikt och sammandrabbningar, men kan också vara en plattform för fred och demokrati. Kön, kultur, klass, religion och etnicitet är alla faktorer som vi tyr oss till – och blir bedömda utifrån – i den sociala dynamik som skapar våra identiteter. Ibland är byggstenarna i vår självbild stöpta av verkligheten, ibland av myter, och i vissa fall av rena lögner.

Steph Lawler och Kwame Anthony Appiah är två akademiker som sysslat med identitetsbegreppet och -bygget. I deras böcker lär vi oss hur identiteten produceras och byggs in i sociala relationer, till exempel i familj och släkt, samt praktiseras i det vardagliga livet genom berättelserna vi berättar om oss själva. För att förstå vår myllrande sociala värld, som många gånger kan upplevas som skev och snårig, behöver vi först vara villiga att förstå vilka kollektiva identiteter som står bakom den.