I ”Den vilda planeten” får vi besöka planeten Ygam, hem till humanoidfolket traagerna som kännetecknas av sina jättelika kroppar, blå hudar och knallröda ögon. På sin planet har traagerna utvecklat en teknologiskt och spirituellt avancerad civilisation, men på Ygam bor också ett betydligt mer människolikt folkslag, nämligen omerna (jämför franskans ”homme” för ”man”) som är i tennsoldatsstorlek i jämförelse med traagerna. Omerna är totalt underordnade traagerna och behandlas i ena stunden som ohyra, som husdjur i den andra.

Vid mycket ung ålder förlorar omen Terr sin mamma och får växa upp som fånge och ofrivillig lekkamrat till traagen Tiwa. Men en dag lyckas han rymma, och får dessutom med sig det kunskapsbärande headset som traagerna använder för att undervisa sina barn. Han sluter sig samman med en grupp vilda och radikala omer och delar med sig av sin kunskapskälla, något som gör att de kan förutse att härskarfolket planerar att utrota undersåtarna.

Traagerna utför de facto sitt brutala folkmord, men en del omer klarar sig och kan till och med ta livet av en traag. Spänningarna stiger ytterligare mellan folkgrupperna, och omerna rustar sig med hjälp av headsetet och traagernas teknologi. De bygger två raketer för att fly till Ygams måne, Den vilda planeten, men en fullskalig invasion från traagerna hinner döda än fler omer.

En grupp ledd av Terr lyckas ta sig med en av raketerna till Den vilda planeten, och hittar där de stora statyer som traagerna astralreser till under sina regelbundna meditationssessioner. Genom att förstöra statyerna hotar omerna hela traagernas existens och tvingar dem därmed till förhandlingsbordet för ett fredsavtal. Folkmordet på omerna upphör, traagerna får åter tillgång till sitt spirituella mekka och i utbyte får omerna en ny artificiell satellit som de kan bo och leva på. En era av fredlig samexistens inleds mellan de två arterna.

Tidlös och trängande

Ja, det blev en lång återgivning det där, men det är viktigt. Inte för intet har ”Den vilda planeten” kallats en allegori för djurrättigheter, mänskliga rättigheter och rasism. Det är till exempel inte svårt att läsa in medborgarrättsrörelsen i USA, kampen mot apartheid i Sydafrika eller till och med förintelsen i den här berättelsen.

Den talar universellt om våld, förtryck och hegemonisk makt, såväl som om kampen för frihet och jämlikhet, vilket gör den tidlös och trängande i många kontexter – till exempel dagens.

Förstås kan filmen också läsas som en blinkning till vårt eget herravälde över naturen, som i dag sträcker sig långt utanför de planetära gränserna och hotar all typ av biologisk mångfald i det långa loppet. Något i de abstraktioner som härskarfolket traagerna besitter kan man också koppla till det abstrakta i våra egna övergrepp på djur och natur. Det är ju, som känt, väldigt svårt att utkräva ansvar för miljöpåfrestningar i dag när allt bottnar i ett smutsigt samspel mellan stater, internationella unioner, storföretag och helt vanliga konsumenter.

Det gör det heller inte lättare att traagerna, precis som vi människor, har självbilden av att vara teknologiska och spirituella halvgudar – något som vi människor gärna ser både som ett motiv till våra handlingar, och som en lösning på ett problem som kräver ett betydligt större helhetsgrepp än så.

Surrealismen politisk

I en artikel på den digitala plattformen Fantasy/Animation skriver Benjamin Hart om hur surrealismen som konstnärligt uttryck till sin natur är politiskt – och ett suveränt språngbräde för politiska budskap: ”Ju lägre bort från den igenkännbara verkligheten vi förs, desto mindre blir vår politiska bias eller stränga politiska övertygelse”.

Genom surrealismens värld kan vi absorbera större helhetsidéer, vilket gör ”Den vilda planeten” till en perfekt berättelse i många sammanhang – till exempel i skolvärlden – och öppnar dörrarna till viktiga frågor om medmänsklighet och tolerans.

”Den vilda planeten” tangerar således också större filosofiska problem, och erbjuder inte svaren per se, men lämnar en däremot med värdefulla tankepussel. Vad är det att tämja och bli tämjd? Vad är det att vara civiliserad, hur mäts det, och hur värderas liv egentligen? Och var finns den verkliga makten när det kommer till kritan – kan man överhuvudtaget avgränsa den mycket splittrade maktapparaten som styr våra liv på olika sätt?

På engelska har filmen titeln ”Fantastic Planet”, och nog vore vår egen planet en fantastisk plats om vi kunde ta med oss de många visdomar som den här filmen bär på. Med sina hypnotiskt sublima bilder understryker den nämligen hur vackert allt liv är från början, men hur smutsigt det blir när hierarkier och fiendebilder byggs upp.