Ålandstidningen rapporterade i fredags att Nordic Jetline köper skärgårdsfärjan Ejdern. Detta som en del av landskapsregeringens nya avtal om färjetrafik med Nordic Jetline på den nya norra linjen mellan Brändö -Kumlinge.
Mika Nordberg (MSÅ) uttalade sig glädjande att trafiken i och med denna affär kommer att skötas på totalentreprenad. Att skärgårdstrafik upphandlas är i grund och botten bra. Att det dessutom, som i detta fall, blir en totalentreprenad är därutöver än bättre. Det gör att landskapsregeringens fokus kan koncentreras på det offentligas kärnområden samtidigt som allmänna medel inte binds i tonnage inom en bransch där det bevisligen finns flera privata aktörer som kan erbjuda privata lösningar.
Att upphandla färjetrafiken har flera fördelar. Genom det enkla faktum att det finns flera aktörer som konkurrerar i upphandlingsförfarandet finner vi att det finns goda möjligheter till en så hög effektivitet i prissättningen som möjligt och bästa möjliga kvalité i tjänsterna.
Med detta sagt ska landskapsregeringen liksom i alla upphandlingar vara vaksamma inte enbart på prissättningen utan även på kvalitén på de upphandlade tjänsterna. Kvalitén måste vara på en rimlig nivå. I grund och botten är upphandlingen således en bra lösning för alla så länge upphandlingskompetensen upprätthålls på en hög nivå och leverantörerna uppfyller det som de är förbundna till enligt avtal.
Totalentreprenad är således en bra lösning för landskapsregeringen. Att som nu ha allmänna medel, i den storleksordning som eget tonnage medför, bundet i årtionden i olika färjor är inte väl använda allmänna medel. Dessa medel gör större nytta i investeringar inom vård, skola och omsorg. Områden som inte är lika lätta att konkurrensutsätta och privatisera på en liten marknad som den åländska. I alla fall inte lika greppbara och avgränsade som skärgårdstrafiken.

Bilden av privatiseringar och upphandlingar som målas upp av vissa medier och politiker är inte alltid så positiv. Många gånger hörs det i debatten en röst som säger att det blir dyrare med privata lösningar. Att det offentliga själva kunde driva samma verksamhet för samma peng. I det extremt korta perspektivet kan det på pappret först se så ut men det fina med en privat lösning är att pengar byter ägare.
De skattemedel som används för att köpa tjänster kommer ut i samhället. Nyttjas av andra. Används av mer riskbenägna aktörer. Aktörer som bygger verksamheter och bygger värden. Vi får därigenom mer medel till det allmänna genom att de anlitade företagen blir större och kan expandera och därigenom betala mer skatter och avgifter till det allmänna.
Eftersom ekonomi inte är ett nollsummespel leder upphandlingar till tillväxt för samtliga aktörer. Visst finns risken att det kan gå fel men det gör det också med offentliga lösningar. Men utväxlingen på en satsad euro inom det privata är högre än inom det offenltiga. Därför är totalentreprenaden som Mika Nordberg säger glädjande. Därför ska vi se över möjligheten till privata lösningar. Men det ska ske med finess, tydlighet, ansvarsfullhet och inte på grund av enbart ideologiska skäl. Utan som i detta fall där det finns en vinning för samtliga parter.

Daniel Dahlén