Politikerna borde nu framför allt göra en sak. Ingenting.
ÄNTLIGEN. Efter ett halvår av stängda biodörrar kliver nu entreprenören Patrik Landell fram och säger sig vilja öppna dem igen.
Biodebatten har handlat alltför mycket om hur fint det skulle vara att ha kvar en bio som på Erik Bryggmans tid. Och alltför lite om vem som ska hålla den vid liv i dag och hur.
Men nu vankas nya tider.
OM MAN som biobesökare får drömma så blir det nu en fortsättning på Savoy - men i en uppdaterad version. Bättre teknik och uppfräschning. Det behövs inte några märkvärdigheter, men en fungerande och öppen bio som ger Mariehamn och Åland flera helgnöjen. Enkelt att förverkliga det kommer det inte att bli. Men om någon har förutsättningarna att göra det är det Patrik Landell.
HAN HAR tidigare ställt i ordning allt från radhus till gamla skolor och har en mobiltelefon som ständigt tutar upptaget.
Han har garanterat en plan för fastigheten. Och i den ingår nog inte bara bion utan också byggrätten på 1.200 kvadrat.
Det halva löftet om ett bidrag på 200.000 euro är ett lockbete, men också om det uteblir behöver det inte vara omöjligt för en driftig företagare att räkna hem köpet. Tomten ligger på en av stans mest attraktiva adresser och har fortfarande gott om plats för kontor, bostäder eller butiker.
DET MINSTA beslutsfattarna nu kan göra är att ge honom bästa tänkbara förutsättningar att lyckas. Framför allt borde politikerna göra en sak. Ingenting. Problemet hittills är inte att de gjort för lite, utan att de lagt sig i så mycket att ingen längre vet vad som gäller. Det senaste i raden är en detaljerad kravlista som säger att gamla tyska projektorer, biljettluckor och biostolar ska bevaras, bara då kan den som tar över räkna med att få bidrag.
DET KAN vara en angelägen uppgift för museibyrån. Men det kan inte vara framsynt att binda fast en företagare vid gårdagen.
Särskilt inte om det receptet redan prövats och lett till till dagens stängda bio.
Bättre ljud och bättre bild.
Det är troligen vad som behövs mer än något annat för att bion långsiktigt ska bära sig. Det kan mycket väl också vara så att Landell ser ett värde i att ställa ut trettiotalsprojektorn som ett konstföremål i entrén. Men låt det i så fall bli Landells och kundernas beslut. Inte ett direktiv uppifrån.
ATT ÖVERHUVUDTAGET ge bidrag för renovering av lokalen är tveksamt. Det väcker frågan om inte alla andra som vill göra samma sak också borde få bidrag i 200.000-eurosklassen. Åland riskerar en kravkarusell, från andra företag och privatpersoner som vill fräscha upp sina renoveringsobjekt. Rimligtvis måste då även de få gehör.
Men om regering och stad inte anser att det är ett problem är de i varje fall skyldiga den nya kaptenen på Savoy en tjänst. Fria händer att styra skutan framåt. Lycka till, Landell!
Niklas Lampi
