För drygt ett år sedan stängdes landskapsåklagare Jens-Erik Budd av från sin tjänst. En ung kvinna, som Budd hade åtalat för misshandel och som han skulle möta i rätten bara tre månader senare, hade polisanmält honom för sexbrott under midsommarhelgen.
I december väckte statsåklagare Christer Lundström åtal mot Budd för tagande av muta, i klartext sexuella tjänster. Den 22-åriga kvinnan åtalades i sin tur för givande av muta, och för falsk angivelse efter att inledningsvis ha lämnat oriktiga uppgifter till polisen om vad som skedde den aktuella natten.
Det är mycket ovanligt att en åklagare utreds för brott. Fallet har därför väckt stor uppmärksamhet. Själv har Budd aldrig gett några kommentarer till det inträffade. Det var först under rättegången i Åbo hovrätt i början av juni som hans version kom fram.
Den skiljer sig, inte helt oväntat, markant från kvinnans berättelse.
Klart är att de två stod och pratade länge på krogen innan de gick hem tillsammans, likaså att det var kvinnan som tog kontakten.
Men vad som sedan hände i Jens-Erik Budds lägenhet lär förbli höljt i dunkel. Kvinnan säger att han gjorde närmanden och inte accepterade hennes nej, han hävdar det motsatta.
Det finns inga konkreta bevis för någondera sidan. Det enda hovrätten kan ta ställning till är två vitt skilda berättelser och ett antal meddelanden som kvinnan skickat till sin mamma och sin pojkvän. Frågan är hur stor vikt rätten fäster vid meddelandena, och hur trovärdig man bedömer att kvinnan är. Samt hur trovärdig man anser att Budd är. Det ligger givetvis i bådas intresse att tona ned sina roller.
Att fastställa huruvida en muta givits och tagits emot är med andra ord en svår nöt att knäcka.
Detaljerna kring vad som pågick i lägenheten är visserligen väsentliga för om mutåtalet eller det alternativa åtalet mutförseelse ska bifallas, men i övrigt är det rätt ointressant om kläderna var på eller av. Klart är i alla fall att inget sexualbrott begåtts, det har åklagaren redan avfärdat.
Som ytterligare alternativa åtal har Christer Lundström angett brott mot tjänsteplikt och brott mot tjänsteplikt av oaktsamhet. Statsåklagaren anser att Budd enbart genom att samtala med kvinnan på krogen blivit jävig i målet.
Helt klart är det så att Budd inte betett sig så som man förväntar sig av en tjänsteman i hans position.
Till sitt försvar säger Budd att han tänkte sluta vid landskapsåklagarämbetet innan rättegången mot kvinnan skulle inledas i september. Men det är svårt att se hur hans framtidsplaner skulle vara av betydelse. Midsommarhelgen 2015 var han åklagare i det aktuella misshandelsmålet–och han borde givetvis inte ha gått hem med den åtalade. Som åklagare måste han ha bättre omdöme än så.
Visserligen har en åklagare också rätt till ett privatliv som inbegriper krogbesök, efterfester och tillfälliga relationer, men en person som utövar offentlig makt måste hålla sig inom vissa ramar. Här pratar vi om personer som, med lagens egna ord, beslutar om andras intressen, rättigheter och skyldigheter. Gränsen mellan arbete och privatliv måste vara knivskarp. Det får aldrig finnas den minsta lilla misstanke om att personer i rättsväsendet gynnas eller missgynnas på grund av privata relationer. Ytterst hänger trovärdigheten för rättsstaten på det.
Jens-Erik Budd är givetvis inget undantag. Han brast rejält i sitt omdöme när han gick hem med den åtalade kvinnan. För en lekman behövs inga lagar för att inse det, även om det i det här fallet också finns stöd för det i juridiken.
I morgon meddelar hovrätten domen.

Sandra Widing