När man lyssnar till nya ålänningar som Monica Przybylak är det inte hemspråk som står överst på önskelistan. Utan en fungerande undervisning i svenska.
FÖR ETT ÅR sedan publicerade Ålandstidningen ett reportage om Carmelo Bellanca från Italien. Han fick inte gå en svenskkurs vid Medis eftersom han hade ett jobb.
Ett halvår senare, i maj 2007, berättade vi om Monica Przybylak från Polen som inte heller fick chansen att studera svenska vid Medis. Också hennes problem var att hon jobbade, som närvårdare inom stans hemtjänst. För att läsa svenska på Åland ska man vara arbetslös eller gå dagtid.
BORDE INTE Åland åtgärda den saken innan vi hoppar på hemspråkståget? Mycket av valdebatten har kommit att kretsa kring ett förslag, lagt av socialdemokraterna, om undervisning i hemspråk i åländska skolor. Men om man lyssnar till inflyttare som Carmelo och Monica ligger behovet minst lika mycket på ett annat plan. Åland kan i dag inte erbjuda en flexibel undervisning i svenska.

ATT HEMSPRÅK skulle vara nyckeln till lyckad integration är långt ifrån en självklar slutsats. I Sverige, ett av Europas mest rutinerade invandrarländer, ställer man sig nu frågan vad som händer när hemspråk får gå före svenskan. Expressen pekade i en ledare nyligen på att skolan är den enda kontakt med svenska språket många invandrarbarn i förorter har. Utmaningen för dem är inte att de inte lär sig modersmålet utan att de inte lär sig svenska. Expressens slutsats: Hellre svenska än hemspråk.

VILLKOREN I SVENSKA betongförorter skiljer sig en hel del från Åland. Men i grund och botten handlar det om samma sak. Att ge inflyttare bästa möjliga startpaket. De senaste åren har Åland tagit ett rejält kliv mot ett mer internationellt samhälle. Alltfler kommer från länder utanför Norden och Europa. De kommer hit för att hugga i och se till att Åland fortsätter att snurra. Det minsta Åland kan göra i gengäld är att ge dem det kanske viktigaste redskapet för att ta sig fram i ett nytt samhälle.
Språket.
FÖR DEN SOM vill ha undervisning i hemspråk innebär inte det att dörren skulle vara stängd. Privat är det fritt fram. Också biblioteken har en viktig roll när det gäller att köpa in litteratur på andra språk än svenska. Det skulle vara ett oerhört slöseri om barn som kan persiska, thai, finska, ryska eller andra språk inte kan hålla kunskapen levande. Inte minst eftersom god kunskap i modersmålet sägs göra det lättare att ta till sig andra språk.

MEN LIKA SANT är att den offentliga skolan måste prioritera någonstans. Det är knappast realistiskt att de åländska grundskolorna skulle börja undervisa i kanske 70 hemspråk. Inte kan heller ålänningar förvänta sig skattefinansierad modersmålsundervisning om de flyttar till London eller Madrid. Ge därför i stället Carmelo, Monica och alla andra en god undervisning i svenska.

Niklas Lampi