Om Lindbäck velat uppfattas som en opartisk landshövding för hela Åland hade han väntat en vecka.
MED FYRA DAGAR kvar till valet sticker landshövding Peter Lindbäck ut hakan.
Han kan ha rätt när han säger att Åland tjänar kraftigt på dagens klumpsummemodell. Men hur det än är med den saken så kunde tajmingen varit bättre. Nej, det är inget inlägg i valrörelsen, säger Peter Lindbäck. Ändå är det förstås exakt så det uppfattas på ett valfebrigt Åland där just det ekonomiska systemet varit en av de stora valfrågorna.
ATT PETER LINDBÄCK har ett förflutet som liberal kan vara ett sammanträffande, men just nu riskerar det att se ut som något mer. För det är framför allt liberalerna som får draghjälp av landshövdingens inhopp i valdebattens slutminuter. Alla andra partier, också socialdemokraterna, har i stället argumenterat för att landskapet bör ta över skatteverktyget. Om Lindbäck hade varit mer mån om att uppfattas som en opartisk landshövding för hela Åland hade han väntat med sitt utspel en vecka.

OM LANDSHÖVDINGEN har rätt eller fel i själva sakfrågan - är Åland närande eller tärande? - är en längre debatt som inte kommer att hinna få ett svar före valet. Men klart är i varje fall att bilden inte är så "obestridlig" som Peter Lindbäck säger att den är. I en intervju på nyhetsplats i Ålandstidningen i dag pekar Åsub:s direktör Bjarne Lindström på flera frågetecken i Lindbäcks kalkyl. Bland annat har staten enligt honom begått ett räknefel på 30 miljoner euro när det gäller sjöfartsstödet.

INTE HELLER Lindström behöver sitta på hela sanningen. Men vad han visar är att det här inte är någon enkel matematik. Åland och Finland har i åratal försökt enas om Åland är en närande eller tärande del av Finland. Hittills har man inte lyckats. Det närmaste man kommit är en utredning, Turunen-rapporten, som var så omstridd att flera ledamöter hoppade av innan den las fram. Budet från Lindbäck är därför en partsinlaga från staten, som sådan intressant och tankeväckande. Men det är skäl att minnas att det också går att se på saken andra sätt.

MEN KANSKE ÄNNU viktigare än att väga varje miljon mellan stat och landskap på guldvåg är att fråga sig vad Lindbäcks slutsats, om vi antar att den i stort sett stämmer, innebär i förlängningen. För är den i så fall inte ett tecken på att någonting är bakvänt med dagens upplägg?
Åland är ett av Europas mest välmående samhällen. Arbetslösheten är nästan obefintlig. Bnp per capita slår det finländska snittet.
Ändå ska alltså stenrika Åland vara ett samhälle som tär på staten.
Hur sjutton är det möjligt?
MAN KAN jämföra med ett bolag som har en ägare som nöjer sig med att pumpa in pengar utan att ställa krav på vad bolaget drar in. Nog är frestelsen då stor att företaget bullar på, med personal, kul teknik och konsulter. Företaget kan sy en kostym som inte är anpassad efter den ekonomiska verklighet bolaget lever i. Det går bra, så länge ägaren är fortsatt generös, i Ab Ålands fall så länge den finländska konjunkturen håller sig uppe.

LINDBÄCK PEKAR därför, oavsiktligt, på ett av dagens stora problem på Åland.
Klumpsummeproblemet.
Det vill säga en ekonomi som har kontroll över hur pengarna fördelas men inte hur de samlas in. En ekonomi som bygger på hur det går för Nokia och skogsbolagen, inte hur åländska rederier och tjänsteföretag mår. En ekonomi som i grund och botten är otrygg eftersom botten kan rasa ur över en natt. På så sätt är Peter Lindbäcks inlägg i valdebatten trots allt rättvist, det ger också stöd åt dem som förespråkar en större ekonomisk självstyrelse.
Även om det inte var så landshövdingen hade tänkt sig.

Niklas Lampi