Tvisten mellan Jomala kommun och landskapsregeringen om samfundsskatter, som felaktigt tillfallit Mariehamn, är ingen ny fråga. Frågan har varit aktuell mer än tio år och under alla dessa år har landskapsregeringen satt ansvaret på kommunerna att reda upp saken.
Problematiken har inte heller alla gånger gällt enbart Mariehamn och Jomala utan liknande problem har funnits i till exempel Saltvik och Finström. Där har frågan lösts mellan kommunerna och rätt kommun har fått rätt skattemedel.
Mellan Jomala och Mariehamn verkar det vara omöjligt att få till stånd en lösning utan systemansvarige landskapsregeringens inblandning. Detta kan förefalla märkligt men så länge det råder oklarheter kan inte kommunernas tjänstemän agera på tyckande utan måste avvakta behörig myndighets beslut.
Att inte landskapsregeringen kommer med besked i frågan är beklämmande. Orsakerna man anger är av byråkratisk natur. Det torde därför vara enkelt för ansvariga politiker att ställa krav på sina tjänstemän att lösa saken. Frågan är om de åländska politikerna verkligen vill ha en lösning?
Enligt uppgifter till Ålandstidningen kan oklarheter i samfundsbeskattningen vara till fördel för Åland som helhet. Stora delar av den så kallade flitpengen kommer från samfundsskatten. Det är troligt att Åland tillskrivs mer samfundsskatter än vi egentligen är berättigade till. Därför är en fördelning mellan två kommuner av sekundär betydelse, i synnerhet om beloppen i övrigt är betydande för Åland som helhet. Därmed finns en orsak till landskapsgregeringens svävande svar och bristande intresse att lösa frågan. Men det rättfärdigar inte för den skull agerandet.
Själva frågan kunde enkelt lösas genom att, som Jomalas kommundirektör John Eriksson förtjänstfullt föreslår, införa en rad till i samfundsskattedeklarationen där bolagen själva uppger i vilken kommun de har anställda.
Förslaget är enkelt och konkret. Samtidigt medför det inga merkostnader för någon av parterna, så det är bara att genomföra.
Att frågan inte får en lösning ser illa ut för självstyrelsen.
Det här är åländsk behörighet och vi nyttjar den inte på rätt sätt. Vi kan fullt ut besluta om hur samfundsskatterna fördelas. Åland ska med andra ord kunna lösa dylika frågor smidigt. Inte överbyråkratisera.
Klarar inte landskapsregeringen att lösa frågan är det slutligen Mariehamns stads och Jomala kommuns politikers plikt att se till att frågan löses. De ska se till att kommmuninvånarna i Jomala inte lider ekonomisk skada på grund av felaktigheter sprungna ur en byråkratisk cirkus där myndigheterna inte kan se skillnad på postnummer och verkliga kommuner.

Daniel Dahlén