Jessica Vickström är född och uppvuxen i Jomala. De först fyra åren bodde familjen i Jomala by innan de flyttade till Dalkarby.
– Jag gick i skola i Vikingaåsen och Kyrkby högstadium innan jag började vid Ålands lyceum, säger Jessica.
Varför valde du Ålands lyceum?
– Jag hade en klar väg vad jag ville göra och Ålands lyceum var den bästa vägen dit. Först ville jag studera samhällsvetenskap men nu har jag ändrat mig. Jag ska studera psykologi, säger hon.
Varför ändrade du dig?
– Jag kände att det var det jag ville göra. I tjejgruppen jag drar har många frågor kommit upp som är intressanta. Jag har märkt att jag vill jobba med människor och frågor om hur man mår och vad man tänker och tycker om sig själv.
Jessica skriver studenten i vår och efter det hoppas hon på att fortsätta sina studier i Uppsala.
– Min bror har studerat där och jag har varit och hälsat på honom flera gånger. Jag tycker om staden och utbildningen där är bra.
Studietiden är fem år och efter det hoppas Jessica på att få ett jobb som hon trivs med.
– Eller så blir det specialstudier. Jag vet inte, mycket kan hända ännu, säger hon.
Aktiv fritid
Någon gång hoppas Jessica också på att flytta tillbaka till Åland. Men först skulle hon gärna vilja jobba och bo på någon annan plats.
– Man vet aldrig vad som händer. Ett tag funderade jag på att bli arkitekt också. Jag gillar att rita och inreda men det är mer en hobby i dag.
Så du har redan inrett ditt nya boende då?
– Ja, mentalt kanske jag gjort det, säger hon och skrattar.
På fritiden är det full fart. Onsdagar viger hon sin tid till tjejgruppen hon leder i församlingen tillsammans med Sofia Koskinen.
– Det är tjejer i årskurs sex som är med i gruppen.
Hon tränar också en hel del. Mest på gym och ibland tillsammans med brorsan Kenneth.
– Han brukar också göra schema till mig med olika övningar jag ska göra.
Tidigare dansade Jessica också med Dunderdansarna men slutade för ungefär ett och ett halvt år sedan.
– Jag slutade på grund av tidsbrist. Jag ville satsa på skolan som tar en hel del tid.
Hon umgås också en hel del med kompisar och pojkvännen Arvid.
– Jag vill ha mycket att göra på fritiden. Jag trivs bäst med det. Att ligga på soffan och se på tv är inget för mig.
Spännande månader
Jessica tror sig veta vem som anmälde henne till lucia.
–  Jag tror att både familjen och moster anmälde mig och en kompis, säger hon.
Hur var uttagningen?
– Nervöst och pirrigt. Men jag var taggad jag verkligen ville komma med. Mest nervös var jag över vilka frågor kommittén skulle ha. Men att sjunga var inte alls så farligt.
Efter att Jessica fick beskedet om att hon kommit med blev hon jätteglad.
– Jag hade intalat mig att jag inte skulle komma med. Kanske var det någon försvarsmekanism som slog till.
Nu ser Jessica fram emot de kommande månaderna med uppträdanden och luciafirandet.
– Jag vet att det blir en hel del jobb men jag ser fram emot det och allt vad det innebär. Att få sitta i vagnen kommer att kännas extra kul då jag stått och tittat på luciatåget i alla år. Min kompis Linn Nylund är med i gruppen, vilket är superkul. Och de andra tjejerna har jag också haft en del kontakt med sedan tidigare. Jag tror vi blir en riktigt bra grupp.
Vem som blir lucia spelar ingen roll för Jessica det viktigaste är att hjälpa till med insamlingen för utsatta barn och ungdomar.
– Det är nödvändigt att ge barn en så bra start som möjligt i livet. Det finns många unga som lider på olika sätt och det är viktigt att uppmärksamma det, säger Jessica.
 

Luciakandidat nr 7
 
» Personligt
Jessica Vickström
Namn: Jessica Fanny Margareta Vickström.
Ålder: 17 år.
Bor: I Jomala.
Familj: Mamma Gun, pappa Edgar, bröderna Kenneth och Robert, katten Puzzel.
Gör: Går tredje året i Ålands lyceum på
Intressen: Älskar att sjunga och spela piano till det. Träna samt umgås med nära och kära. Ledare för en tjejgrupp i församlingen.
 
Vad är lucia för dig?
– Lucia har alltid varit en högtid som jag deltagit i sedan jag gick på dagis och under skoltiden var jag också med i luciatåget. Vintern är en favoritårstid med firandet av både lucia och jul då hela familjen samlas.

Nina Eriksson